Faderskapspresumtion – utifrån vems perspektiv? : Syftet med lagstiftningen och dess rättsliga implikationer och komplikationer

Sammanfattning: I svensk rätt regleras idag bestämmelser om faderskap i Föräldrabalken (1949:381). Av 1 kap. framkommer det att fastställandet av faderskap sker på olika sätt beroende på om modern är gift respektive ogift vid barnets födelse. Några särskilda åtgärder behöver inte vidtas om modern är gift för att fastställa faderskapet, utan då presumeras – antas – den äkta mannen vara barnets far. Denna bestämmelse har sitt ursprung i principen pater est quem nuptiae demonstrant vilket är latin för ”fader är den som giftermålet utpekar” och uttrycks i 1 kap 1 § FB. Eftersom det genom lagstiftning år 2009 blev möjligt i svensk rätt med samkönade äktenskap har det ansetts vara nödvändigt att betona att presumtionen om faderskap endast gäller om modern är gift med en man vid barnets födelse. Presumtionen är alltså inte tillämplig när båda makarna är kvinnor. Den är inte heller tillämplig i samboförhållanden, oavsett om dessa är olik- eller samkönande. I dessa fall fastställs idag faderskap eller föräldraskap på annat sätt. Syftet med faderskapspresumtionen, pater est-regeln, har varit att undvika faderskapstvister och på så sätt även stärka familjebanden. Fram till år 1969 hade presumtionen ett samband med arvsrätten eftersom man skilde på barn som var födda inom respektive utom äktenskapet. Trots att den arvsrättsliga skillnaden mellan barn som var födda inom respektive utom äktenskap togs bort valde riksdagen ändå att behålla pater est-regeln som ett sätt att fastställa faderskap. Denna uppsats har till syfte att redogöra för hur faderskapspresumtionen fungerar i dagens samhälle och på vilka rättsliga grunder som domstolar under 1990-talet och, framför allt, 2000-talet dömt i ett antal fall som direkt eller indirekt rör faderskap. Analysen av de svenska rättsfallen visar att faderskapspresumtionen fungerar problemfritt när maken till en gift kvinna genetiskt är far till det barn som hustrun föder och accepterar rollen som rättslig far. Faderspresumtionen medför problem vid skilsmässa eller omgifte före barnets födelse och den genetiska fadern automatiskt förlorar sin ställning som barnets rättslige far. Presumtionen kan också innebära juridiska problem vid könskorrigeringar, surrogatmödraskap, insemination och individers önskemål om faderskapsutredningar. Tillägg och förändringar i lagstiftningen har anpassats till samhälleliga förändringar, men rättsfallen belyser att bedömningarna sker på olika grunder, såsom barnets bästa, samhällets behov och respekt för den vuxna individens integritet.