Digitala verktyg för läsutveckling : Finns det ett syfte med användandet eller riskerar det att bli en utfyllnad?

Sammanfattning: I denna studie undersöks hur lågstadielärare, verksamma inom F–3, använder sig av digitala verktyg i undervisningen för att främja elevers läsutveckling. Vi undersöker ur ett lärarperspektiv hur de digitala verktygen används i undervisningen, hur uppföljning sker, vilka attityder lärare har till de digitala verktygen samt vilken kompetens de besitter inom området. För att undersöka detta har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med tio verksamma lågstadielärare, som sedan analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Genom denna analys har vi studerat lärarnas arbetssätt och åsikter. I denna studie utgår vi från kognitivismen och den sociokulturella teorin för att förstå och analysera den insamlade materialet. Utifrån kognitivismen ser vi på elevers kognitiva förmågor och hur dessa påverkar vad eleven är mogen för att lära sig. Genom den sociokulturella teorin ser vi på hur elever lär i sociala situationer i samspel med andra. Det resultat som framkommit visar på stora skillnader inom användandet av digitala verktyg i undervisningen. Det framkommer skillnader i såväl tillgång, användningsområden och åsikter i hur digitala verktyg ska användas för att främja elevernas lärande. Slutsatserna i denna studie är att för att digitala verktyg ska tillföra ett mervärde i undervisningen måste lärarna ha kunskap och kompetens för att utnyttja de digitala verktygens flertaliga möjligheter.