Det akuta omhändertagandet av patienter med st-höjningsinfarkt : en litteraturöversikt för att identifiera faktorer som påverkar tidsflödet från första vårdkontakt fram till reperfusionsbehandling

Sammanfattning: En så tidig reperfusionsbehandling som möjligt hos patienter med ST-höjningsinfarkt förbättrar prognosen både gällande kardiell status och minskad dödlighet. Arbetet runt patienten måste ske skyndsamt men samtidigt med hög kompetens. Trots tydliga riktlinjer och tidsmål för reperfusionsbehandling uppfylls inte alltid dessa. Med ökad förståelse för faktorer som påverkar tidsflödet från första vårdkontakt till reperfusionsbehandling skapas förutsättningar för ett mer tidseffektivt och därmed säkrare omhändertagande av patienter som drabbade av ST-höjningsinfarkt. Syftet var att identifiera faktorer som påverkar tidsflödet från första vårdkontakt till reperfusionsbehandling vid det akuta omhändertagandet av patienter med ST-höjningsinfarkt. Metoden var en icke systematisk litteraturöversikt. Totalt inkluderades 15 artiklar både av kvantitativ- och kvalitativ ansats. Artiklarna som inkluderades i resultatet kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmets bedömningsunderlag för att klassificera och kvalitetsbedöma de vetenskapliga artiklarna. Artiklarna analyserades med integrerad analysmetod där likheter och olikheter mellan artiklarna identifierades, sammanställdes och delades in i underrubriker samt kategorier. I resultatet framkom fyra huvudkategorier; “Patientrelaterade faktorer”, “System-och organisatoriska faktorer”, “Vårdpersonalens inflytande” och “Kommunikation”. Resultatet från litteraturöversikten visar faktorer som hade både positiv och negativ inverkan på tidsåtgången från första vårdkontakt till reperfusionsbehandling. Faktorer som associerades med förlängd tidsåtgång var: prehospitalt långa transporttider, ospecifika symtom och otillgängligt Percutant Coronar Interventions-lab (PCI-lab). Faktorerna som associerades med tidssparande effekt var: prehospitalt EKG, när patienten transporterades direkt till PCI-lab utan att gå via akuten, prehospital notifikation, fungerande teamarbete, standardiserade arbetssätt och protokoll, organisatoriskt engagemang med regelbunden feedback till personalen samt kompetensutbildning. Slutsatsen är att faktorer som associerades med förlängd tidsåtgång var prehospitalt långa transportavstånd, ospecifika symtom och otillgängligt PCI-lab. Faktorerna som associerades med tidssparande effekt var prehospitalt EKG, direkt transport till PCI-lab utan att passera akutmottagningen, fungerande teamarbete med god kommunikation, standardiserade arbetssätt, organisatoriskt engagemang med regelbunden feedback och utvärdering samt kompetensutbildning för berörd personal. För att identifiera faktorer som är tidsvinnande och skapa nya strategier krävs engagemang och samarbete från samtliga professioner som möter patienten.