Sociala insatsgrupper - en diskursanalytisk studie om samverkan och risk

Sammanfattning: Sociala insatsgrupper (SIG) är en regeringsinitierad brottsförebyggande samverkan mellan huvudsakligen socialtjänsten, polisen och skolan rörande unga som anses riskera att rekryteras till kriminella nätverk eller utveckla en kriminell livsstil. Pilotprojektet med SIG initierades av regeringen år 2011 och är en del av den nationella satsningen mot organiserad brottslighet. I skrivande stund finns SIG i fler än 50 kommuner/stadsdelar runt om i landet. Eftersom SIG är relativt nytt fenomen finns det för närvarande lite forskning om SIG. Ambitionen med denna studie är att bidra till detta kunskapsfält. Syftet med studien är att analysera och problematisera diskursen om SIG genom att undersöka hur man i texterna om SIG talar om risk och samverkan samt vilken typ av makt som förmedlas i texterna om SIG. Jag utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och använder foucauldiansk diskursanalys som metod. Mitt material består av texter som är uttryck för den statliga avsiktsförklaringen angående SIG. Det teoretiska perspektiv jag använder i denna uppsats är governmentalityperspektivet. Det teoretiska ramverket består av Robert Castels teoretiska resonemang om risktänkandet, David Garlands begrepp responsibilization strategy, Stanley Cohens begrepp net-widening och Michel Foucaults teori om den pastorala makten. Analysen visar att beskrivningen av samverkan i texterna om SIG kan förstås som ett sätt att möjliggöra informationsutbyte mellan polisen och socialtjänsten. För att tidigt kunna identifiera unga som anses riskera att rekryteras till kriminella nätverk konstrueras skolan som en viktig brottsförebyggande aktör. Den vetenskapliga auktoritet diskursen om SIG vilar på är teorin om riskfaktorer. Dess priviligierade ställning möjliggör att kategorin unga som riskerar att rekryteras till kriminella nätverk framställs som framtida grova brottslingar. Diskursen om SIG ger uttryck för det jag kallar för välviljans övervakning, det vill säga en övervakning med tydliga inslag av en vilja att rädda unga från ett liv fyllt med brottslighet och missbruk. Fördelen med att använda uttrycket välviljans överrakning är att det belyser hur både kontrollerande och vårdande praktiker förenas i arbetet med SIG.