Analys av lägesosäkerheter hos fotogrammetriskt framställda DTM - en jämförelse mellan två programvaror

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Gävle/Samhällsbyggnad

Sammanfattning: Idag blir användningen av drönare allt mer vanlig för dokumentation av markytor. Det är ett billigare alternativ för att dokumentera små och otillgängliga områden. Genom tekniken går det bland annat att framställa olika digitala modeller som representerar jordens yta. En sådan modell kan vara en terrängmodell (DTM) som är en modell av markytan exklusive vegetation, hus eller annat som befinner sig på marken. Modeller kan framställas genom flygdata såsom laserskannad (LiDAR-data) eller flygfotograferade data (flygbilder). För att framställa en digital modell från rådata används olika programvaror. Den här studien utvärderar två olika programvarors förmåga att framställa digitala terrängmodeller från flygbilder. Främst undersöks levererade osäkerheter och användarvänligheten i programmen. Referensdata som användes i denna studie tillhandahölls av Norconsult och samlades in vid ett projekt över Hammarbyhöjdsskogen i Stockholm, hösten 2018. Den data som erhölls från projektet till denna studie var flygbilder samt terrestra detaljmätningar. Programmen som studien utvärderar är UAS Master som både använder datorseende och fotogrammetriska metoder och SURE Aerial som använder datorseende. Genom studien visade det sig att fler än de ursprungliga programvarorna behövdes för att framställa de digitala terrängmodellerna och vidare jämföra dessa. En orsak var att UAS Master saknade förmågor att redigera och visa punktmoln i 3D-vy och vidare skapa en DTM. Detta resulterade i att använda Trimble Business Center för slutarbetet. En annan orsak var att SURE Aerial visade sig vara avsett för framställning av digitala ytmodeller (representation av den faktiska, synliga ytan). För att framställa en DTM av punktmolnet användes både Cloud Compare och Agisoft Photoscan (numera Metashape). Geo användes sedan för att ta ut höjdavvikelserna från modellen. Två slutsatser som kunde dras utifrån denna studie var: 1) trots de olika tillvägagångssätten erhölls snarlika resultat för marktypernas lägesosäkerheter för respektive programvara (asfalt: 0,039 m; grus: ca 0,040 m; gräs: ca 0,048 m), varpå alla blev godkända enligt HMK – Flygfotografering 2017; 2) SURE Aerial är ett enklare och snabbbare program men med UAS Master har man som användare bättre förståelse över processerna och erhåller bättre dokumentation.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)