Kvarnverk på Gotland : en teknikhistorisk jämförande undersökning av kvarnverk i hättkvarnar av trä på Gotland

Sammanfattning: En inventering i början av 1970-talet visade på 255 existerande väderkvarnar (100 stolpkvarnar, 155 hättkvarnar) på Gotland i varierande skick. En småindustriinventering 2001 bekräftade antalet ungefärligt. Dessa inventeringar av Gotlands kvarnbestånd fokuserade helt på det exteriöra och förbisåg kvarnarnas interiörer. Ingen heltäckande inventering har således gjorts av väderkvarnarnas på Gotland interiörer. Många står och ruttnar bort, en del byggs om och många har redan byggts om till fritidsboenden. Varken Länsstyrelsen Gotlands län eller Region Gotland (Gotlands kommun) har i nuläget någon plan för kvarnarna. Medvetenheten och kunskapen är påtagligt liten om kvarnverken i dessa kvarnar, och denna omedvetenhet eller okunskap kan leda till ett ofrivilligt ointresse, inte minst hos beslutsfattare, med den effekten att för eftervärlden värdefull dokumentation inte genomförs, och naturligtvis även att många kvarnverk går förlorade - för alltid. Vi och våra efterkommande går då miste om kunskap om vårt förflutna, om olika historiska uttryck vad gäller teknikhistoria från olika tidsperioder och regioner. Kanske får vi kvar en mindre mängd exempel som talar till oss från det förflutna och som säger ”så här var det”, men verkligheten var mer varierad. Eftersom forskningen om Gotlands väderkvarnar är eftersatt vet vi inte vilka som byggde väderkvarnarna, medan man på andra håll vet namn på kvarnmästare och kvarnmästarfamiljer. Kvarnarna utgör spår efter en månghundraårig hantverkstradition vars hantverksmässiga uttryck nådde sin kulmen under 1800-talet, det århundrade då de flesta av kvarnarna i undersökningen uppfördes i. Denna omedvetenhet eller okunskap om kvarnverken kan leda till tanken och föreställningen att en kvarns interiör bara är ”en sak och inget annat”, vilket i sin tur kan leda till tanken eller beslutsfattandet, att det räcker med att bevara en utvald liten skara kvarnar för eftervärlden, som ska stå och säga till betraktaren, att ”så här var det”, men om en ny tanke lyckas bli etablerad, att det inte alls är ”en sak och inget annat”, utan ”många olika uttryck, inget kvarnverk är riktigt likt ett annat”, blir bevaringsproblematiken genast mer komplicerad, och det är den nya tanken författaren vill etablera hos läsare av olika slag. Författaren har dokumenterat de nitton kvarvarande hättkvarnarna av trä på Gotland (av vilka tolv bedömdes ha tillräckligt med och tillräckligt bevarat kvarnverk i sig för att vara med i undersökningen) i syfte att ge en översiktlig samt jämförande bild av teknikhistoriska uttryck och värden som finns i dem. De delar av kvarnverken som behandlas är: kronhjul, stjärnhjul, krondrev, stjärndrev, pärsar och mötet mellan kvarnhuset och hättan. Undersökningen visar på en mångfald och en varietet i kvarnarna och kvarnverken, att kvarninteriörerna istället för att bara vara ”en sak och inget annat”, är ”många olika uttryck, inget kvarnverk är riktigt likt ett annat”. Undersökningen visar också på skillnader i tidsuttryck vad gäller material och konstruktion, och en teknisk utveckling har på så vis kunnat spåras, bl.a. i och med gjutjärnets intåg under slutet av 1800-talet.