Speciallärare i matematik : Några speciallärares upplevelser av sin yrkesroll i praktiken

Sammanfattning: Syftet var att studera några speciallärares upplevelser av sitt uppdrag och hur de uppfattade sina möjligheter att arbeta i enlighet med vad som beskrivs i examensordningen. Vi riktade oss till speciallärare med specialisering matematikutveckling. Särskilt fokus låg på samarbete och samverkan mellan specialundervisning och ordinarie undervisning. Vi har inspirerats av en fenomenografisk ansats då vi ville få syn på variationen i individers uppfattningar. Som metod valde vi semistrukturerade intervjuer med speciallärarna. De sex speciallärarna som vi intervjuade hade tagit sin examen under 2014 och 2015. Resultatet analyserades utifrån ett relationellt perspektiv. Speciallärarnas uppfattningar om vad som ska ingå i speciallärarrollen varierar. Arbetsuppgifterna som våra respondenter beskriver att de har är också skiftande. Det som framhålls som en speciallärares speciella yrkeskunskap är ofta relaterat till den enskilda eleven. Respondenterna ger olika bilder av försök till inkludering och vad det kan innebära i den pedagogiska praktiken och stödet ges både individuellt och inom klassens ram. De är tusenkonstnärer i sina roller och har fler uppgifter inom kompetensområden som inte tillhör matematiken. Vår analys av resultaten visar att det finns ett glapp mellan den pedagogiska praktiken och den formella kompetensen. Detta glapp riskerar att skapa dilemman. I den pedagogiska verkligheten är specialläraren en som tar hand om besvärliga elever. För att skapa delaktighet krävs hållbara och utvecklingsbara strategier som med en pedagogisk taktfullhet, flexibilitet och en genomtänkt kombination av specialundervisning och ordinarie undervisning ger förutsättningar för lärande och utveckling för alla elever (Magne, 1998; Gerrbo, 2012; Ljungblad, 2016). I planering med ledning och arbetslag behöver speciallärarens kompetens användas för att skapa sådana förutsättningar. Glappet riskerar annars att förstärkas, då avståndet mellan de politiska besluten och verksamhetens förutsättningar är för stort. Det behövs ett förändrat syn- och förhållningssätt där hjälplärarrollen fasas ut och speciallärarens uppdrag blir en pedagogisk förstärkningsresurs på individ, grupp och organisationsnivå i samspel.