Förutsättningar för barnets delaktighet i barnavårdsutredningar : En litteraturstudie

Sammanfattning: 2020 blev Barnkonventionen lag i Sverige och Sverige hade redan under många år strävat efter att följa de riktlinjer som Barnkonventionen ger. Trots de ambitioner som formulerats ovan så visar uppföljningar att barn generellt inte görs tillräckligt delaktiga i socialtjänstens beslutsprocesser. Studier gällande hur barn med funktionsnedsättningar görs delaktiga i socialtjänstens utredningar visar att socialsekreterare ofta saknar kompetens att tala med dessa barn på deras nivå och träffar barnen för sällan. Utifrån detta kan identifieras ett problemområde gällande hur barn ska göras mer delaktiga i barnavårdsutredningar och de förutsättningar och arbetssätt som behövs för att göra detta möjligt. Syftet med denna studie har varit att öka kunskapen kring förutsättningar och arbetssätt som kan möjliggöra barnets ökade delaktighet i samband med socialtjänstens beslutsprocesser. Frågeställningarna är vilka olika förutsättningar och arbetssätt krävs för att socialsekreterare inom barnavårdsutredningar ska kunna skapa möjligheter för barnets delaktighet i beslutsprocessen samt vilka gynnande respektive hindrande faktorer som påverkar barnets delaktighet. Studien är grundad på en granskning av 14 vetenskapliga artiklar genererade vid sökning i PsycInfo, Universitetsbibliotekets databas samt vid sekundärsökning. Dessa analyserades med en metaanalytisk ansats.  Resultat: Den finns flera olika faktorer på individ-, organisations- och strukturell nivå som kan verka gynnande eller hämmande på barnets delaktighet. På individnivå kan identifieras faktorer som professionellas inställning till delaktighet, socialsekreterarens roll och personliga egenskaper, kunskap om olika samtalstekniker och barnets närvaro på möten. På organisationsnivå kan identifieras förutsättningar för förberedelse och reflektion samt anpassad miljö och tillgängligt material. På den strukturella nivån kan identifieras att större förändringar gällande innehållet i socialsekreterarens utbildning samt lagförändringar kring barnombud skulle kunna haft en gynnsam effekt. Slutsatsen är att för att stärka gynnande faktorer och minska hindrande faktorer gällande barns delaktighet i barnavårdsutredningar krävs dialog och samverkan inom arbetsgruppen. Det finns en vikt i att tillsammans definiera begreppet delaktighet och tydliggöra målsättningen för att sedan genom kollegialt lärande utnyttja varandras kunskaper och erfarenheter för att skapa goga möjlighet för samtal med de barn socialsekreterarna möter.