Kan fonologisk språkstörning leda till läs- och skrivsvårigheter? : En studie om samband mellan fonologiska svårigheter under förskoleåren och läs- och skrivsvårigheter under skolåren.

Sammanfattning: Fonologisk språkstörning är den vanligaste typen av språkstörningsdiagnos och innefattar uttalssvårigheter och/eller bristande fonologisk medvetenhet.  Syftet med studien var att undersöka om barn med fonologisk språkstörning riskerar att få läs- och skrivsvårigheter. 14 barn i årskurs 3 som i förskoleåldern diagnostiserats med fonologisk språkstörning testades i fonologisk medvetenhet, avkodning av ord och nonord samt stavning. Resultaten visade att åtta av barnen har läs- och skrivsvårigheter och fem av dessa uppvisade svårigheter av dyslektisk karaktär. I ett försök att hitta samband mellan komponenter i den fonologiska förmågan i förskoleåldern och eventuella läs- och skrivsvårigheter analyserades barnens journaler från tiden för logopedisk behandling. Författarna fann att den fonologiska medvetenheten, som i litteraturen har angetts vara det mest säkra prediktorn för senare läs- och skrivförmåga, endast testats formellt på ett av de 14 barnen. Något mönster i uttalssvårigheter hos de barn som i studien uppvisade svårigheter eller något som skiljer dem från de som inte uppvisade svårigheter kunde inte utläsas. Av litteratursökning i ämnet framgår att barn i riskzonen för att få läs- och skrivsvårigheter bör gå att upptäcka redan innan läs- och skrivinlärningen börjat. Resultaten av den föreliggande studien indikerar att barn med fonologisk språkstörning löper stor risk att utveckla läs- och skrivsvårigheter, om deras fonologiska medvetenhet är påverkad, och att den fonologiska medvetenheten därför bör testas hos samtliga barn med fonologisk språkstörning. Detta för att kunna sätta in tidigare insatser.