Sjuksköterskors upplevelser av att vårda äldre patienter med förvirringstillstånd : En litteraturöversikt

Sammanfattning: Delirium kännetecknas av en akut störning av uppmärksamhet och medvetenhet, med ytterligare förändringar i kognition. Förekomsten av delirium inom slutenvård är hög, särskilt hos äldre som oftast resulterar i längre sjukhusvistelser och större kostnader för hälso- och sjukvården. Sjuksköterskan har en viktig roll vid vårdandet av patienter med delirium. Att ha patientens livsvärldsperspektiv som grund i vårdandet är en förutsättning för att ge patienten en god och säker vård samt undvika patientlidande. Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att vårda äldre patienter med förvirringstillstånd. En litteraturöversikt av tio vårdvetenskapliga artiklar har valts som metod. Tre teman identifierades ur analysen: ”Upplevelser av behov av interprofessionellt samarbete”, ”Upplevelser av möjligheter och hinder för att vårda patienter med förvirringstillstånd”, och ”Känslomässigt utmanande upplevelser av att vårda samt värna patienter med delirium”. Resultat visade att sjuksköterskor kände ett behov av att samarbeta med andra yrkesprofessioner samt med avdelningens ledning för att säkerställa en god vård för patienter med delirium. Sjuksköterskor ansåg att anhöriga var resurser, eftersom de kunde hjälpa till med att identifiera symtom för delirium hos vårdade patienter. Brist på kunskap om delirium, relevanta bedömningsverktyg, och behov av ytterligare utbildning identifierades. Resursbrist samt tidsbrist upplevdes som hinder för att ge patienter med delirium en god vård. Sjuksköterskor kände stress och känsla av otillräcklighet när att de upplevde att de inte kunde erbjuda patienter med delirium den vård de behövde.