Att lära tillsammans : En studie om hur TAKK utvecklas i grundsärskolan

Sammanfattning: Den vanligaste undervisningssituationen inom grundsärskolan har enligt forskningsöversikter varit en-till-en situationer. Detta har även gällt inom ämnet kommunikation som förutsätter samspel. Utifrån det aktuella forskningsläget inom TAKK (tecken som alternativt kompletterande kommunikation) framkommer att elever oftast kommunicerar med vuxna då de saknar tecken/metoder för att kommunicera med jämnåriga. Utifrån detta väcktes ett intresse att undersöka om ett sociokulturellt perspektiv på lärande kan påverka utveckling av elevernas kommunikation med TAKK. Studiens syfte är att undersöka om elever med utvecklingsstörning kan gynnas av att undervisas i TAKK i samspel med andra i en kontext där teckenförståelsen är en förutsättning för delaktighet. Studiens metodansats var aktionsforskning och inspelade reflekterande fokusgruppssamtal och film användes dokumentation. Studiens resultat visar att samspel ökar arbetsglädje, möjlighet till kommunikation och TAKK-kunskap hos både elever och pedagoger. Resultaten visar en tydlig förändring av inställningen till elevers utvecklingsmöjligheter, lärande i samspel och TAKK som medierande kommunikation. Hos eleverna noterades en ökad kunskap om TAKK, delaktighet och kommunikationsmöjligheter. Det konstateras att AKK-metoder i grupp ökar möjligheten till kommunikation och är en framgångsfaktor för att utveckla en inkluderande undervisning. Lärande i samspel kombinerat med videodokumentation ger pedagoger möjlighet att bedöma elevernas utveckling och identifiera den närmaste utvecklingszonen vilket blir ett underlag för planering av en utmanad undervisning. I framtida studier skulle det vara av intresse att göra om liknande undersökningar som i denna studie men under längre tid, andra metoder och med mer snarlika grupper.