Estetisk uttrycksform som en lärandeform : Dans som ett verktyg för barns matematiklärande

Sammanfattning: Dans är ett av de estetiska ämnena som praktiseras i förskolans verksamhet. Vad vi uppmärksammat är att dans som ett verktyg för lärandet inte är lika självklart som andra estetiska ämnen. Dahlbeck och Persson (2010) lyfter att pedagoger från Reggio Emilia menar att det är först och främst det barnet utforskar och skapar och då med fokus på bildskapandet som är en estetisk uttrycksform. Med dans menar vi en kombination av musik och rörelse. Syftet med studien är att undersöka pedagogers uppfattningar gällande hur dans praktiseras i verksamheten och hur den påverkar barns förståelse för matematik. Vi har undersökt pedagogers uppfattningar gällande estetiska uttrycksformer som en lärande form. Det med fokus på dans som ett verktyg för barns matematiklärande. I den teoretiska delen av uppsatsen har vi använt tidigare forskningsmaterial kring dansen och matematik som ett transdisciplinärt lärande.Vi har utgått ifrån ett sociokulturellt perspektiv av lärandet där barns lärande sker i ett samspel mellan individer, miljö samt material. För att kunna få en djupare förståelse har vi intervjuat tre danspedagoger och fyra förskollärare om deras uppfattning kring dansen som ett verktyg för barns lärande av matematik. Med detta arbete kom vi fram till att estetiska läroprocesser är en viktig del av förskolans verksamhet där dansen behöver synliggöras för alla som är verksamma i den. Studien kan inte generaliseras eftersom vi har utgått ifrån sju pedagogers uppfattning och erfarenheter av dans men det kan ge oss en uppfattning om fenomenet. I resultatdelen framkommer att pedagogerna anser att barnen tar in kunskap med hela sin kropp. Det är ett sätt för barnet att förstå sin värld, att gestalta sin kunskap och att kunna kommunicera med kroppen. Pedagogerna har även belyst vikten av att det ska vara lustfyllt att lära sig.