Modernismens lysande fasader : Belysningens påverkan på kulturhistoriska värden i 1960-talets höghus

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Kulturvård

Sammanfattning: Under 1900-talet har elektrisk belysning använts som en del i byggnaders utformning, med permanent fasadbelysning som en integrerad del i arkitekturen. När en ursprunglig fasadbelysning försvinner eller förändras, så försvinner också en del av möjligheten att uppleva byggnaden som den var avsedd. Den här undersökningen syftar därför till att lyfta belysningens påverkan på byggnaders kulturhistoriska värden. Genom fallstudier har två höghus i Stockholm uppförda under 1960-talet undersökts: femte Hötorgshuset och DN-huset. Båda byggnaderna har eller har haft en ursprunglig exteriör belysning. Genom en intervjustudie har olika professioners synsätt på belysning som en del av byggnaders uttryck studerats. Undersökningen visar att belysning kan ha stor påverkan på kulturhistoriska värden, inte minst på upplevelsevärdet. Det framkommer också att befintlig lagstiftning kan tillämpas för att skydda en ursprunglig belysning. Undersökningen argumenterar för att det finns vissa skillnader i olika yrkesgruppers synsätt, men att skillnaderna inte har någon större påverkan på bevarandet av belysning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)