Hur och hur väl fungerar HPV-vaccin?

Sammanfattning: Papillomvirus är ett cirkulärt naket dubbelsträngat DNA-virus som kan orsaka benigna eller maligna transformationer i epitel på de allra flesta djur. Olika djurslag har olika artspecifika papillomvirus. Viruset sprids via direkt- eller indirekt kontakt. Hos människa finns över 100 olika typer av humant papillomvirus (HPV) som har olika predilektionsställen på kroppen. Cirka 40 av dem angriper anogenitala områden där vissa kan ge upphov till könsvårtor medan andra ger cellförändringar som senare kan utvecklas till cancer. Hos kvinnor är slemhinnan i cervix känslig för onkogena HPV och cellförändringar där kan leda till cervixcancer (CC). Globalt sett drabbas årligen 528 000 kvinnor av CC och 266 000 avlider varje år på grund av sjukdomen. HPV-cancer kan även utvecklas orofaryngealt, analt, vaginalt, på penis och vulva. Det finns omkring 13 högrisktyper av HPV som är tydligt onkogena där HPV-16 och HPV-18 står för flesta fallen. Två vaccin, Gardasil och Cervarix, har utvecklats för att skydda mot CC, vilka lanserades 2006 respektive 2007 i Sverige. Vaccinen görs genom att man låter ett strukturellt virusprotein från de virustyper man vill skydda mot bygga viruslika partiklar (VLP). Genom att sen injicera dessa VLP i mottagliga individer utvecklas ett humoralt immunsvar som försvar mot naturlig infektion med virustyperna. Gardasil innehåller VLP som efterliknar HPV-6, HPV-11, HPV-16 och HPV-18. Cervarix innehåller VLP som efterliknar HPV-16 och HPV-18. HPV-16 och HPV-18 står för cirka 73% av alla CC-fall. Om man antar att effekten av vaccinen är 100% så skulle 73% av fallen av CC motverkas. Gardasil som även skyddar mot HPV-6 och HPV-11 som står för 90% av alla könsvårtor skulle också om effektiviteten var 100% skydda mot 90% av alla könsvårtor. Med så goda teoretiska antagande ser vaccinering väldigt lovande ut. I den här uppsatsen ville jag undersöka hur god effektiviteten är och vad man kan förvänta sig för effekt av vaccineringsprogram. De flesta studier visar på hög effektivitet, mellan 90-100%, och hög säkerhet med profylaktisk vaccinering. Resultaten var inte lika goda och varierade mycket om man redan var smittad med HPV-typer som vaccinet innehöll innan studiens start. Vaccinen verkad inte ha effekt på redan ålagda HPV-orsakade lesioner men stoppade utvecklingen för fler incidenser. Sammanfattningsvis har vaccinen en värdefull profylaktisk effekt och man bör vaccinera innan sexdebut. Studier på området har dock bristande uppföljningstid av immunogeniciteten (bäst att vara konsekvent med stavningen av detta ord) med bara 8.5 år för Gardasil och 8.4 år för Cervarix. Pågående studier görs på området men innan man fått resultat på långtidsverkan går det inte att uttala sig kring långtidseffekten i och med att det tar många år för CC att utvecklas. Där utöver skulle fler studier av kvinnor i olika åldrar skulle behövas göras. Även ett försök i att vaccinera mer män i Sverige för att minska prevalensen av HPV skulle, enligt min mening, kunna testas. Det behövs med andra ord mer och längre forskning på vaccineffekten.