Histologiskhållbarhetsstudie på homograft : Antibiotikapåverkan av homograft över tid

Sammanfattning: Medfödda hjärtfel drabbar ca 1% av alla barn. Vid vissa typer av hjärtfel saknas adekvat förbindelse mellan höger kammare och lungartären, antingen pga stenosering, obstruktion eller total avsaknad. Dessa hjärtfel krävs operation i form av rekonstruktion av förbindelsen (RVOT). För rekonstruktionen används vanligen mänskliga hjärtklaffar, så kallade homograft. Homograft används fördelaktigt pga dess goda hemodynamiska prestanda samt att mottagaren besparas behandling med blodförtunnande mediciner. Syftet med projektet var att genomföra en hållbarhetsstudie av homograft som bevarats i antibiotikalösning över tid, tidsintervall upp till två månader. Vilket besvaras utifrån hur homograftet cell- och vävnadsstruktur påverkas av antibiotikalösningen, och om det skiljer sig mellan aorta- och pulmonaliskärl samt om och hur homograftets mottaglighet för histologisk infärgning påverkas av antibiotikalösningen över tid? Studien omfattade kärlmaterial från både aorta- och pulmonaliskärl från 20 donerade homograft, där samtliga donatorer är upp till 65 år och har samtyckt till att homograften används till studien. Kärlmaterialet processas morfologiskt och färgas in med histofärgerna Azan, Erytrosin-Saffran samt Van Gieson Elastin för att visualisera kärlväggens cell- och vävnadsstrukturer. Resultat av studien påvisar att homograften påverkas negativt av antibiotikalösningen över tid med avseende på cell- och vävnadsstruktur. Det går även att påvisa adekvata skillnader i hur aorta- och pulmonaliskärlen påverkas. Däremot påvisades ingen signifikant antbiotikapåverkan med avseende på homograftets mottaglighet för histofärgningarna.