Kommunikation inom kommunal hälso- och sjukvård kring den äldre patienten : Ur ett sjuksköterskeperspektiv

Sammanfattning: Bakgrund Andelen äldre personer ökar i Sverige och den grupp bland äldre som ökar mest är över 90 år. Antalet äldre som är i behov av vård- och omsorgsinsatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvård förväntas därmed också öka. Ökad efterfrågan på kommunal hjälp i hemmet ställer höga krav på god samverkan och kommunikation mellan de olika instanserna för att minska risken för brister och vårdskador hos den äldre personen med komplexa vårdbehov. Komplexa vårdbehov innebär samtidig närvaro av förändringar som kommer av åldrandet, multisjuklighet, polyfarmaci och skörhet. Syfte Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av kommunikation kring den äldre patienten med komplexa vårdbehov inom den kommunala hälso- och sjukvården. Metod Studien var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Deltagarna i studien arbetade inom kommunal hälso- och sjukvård i två sydsvenska kommuner. Sex av deltagarna var grundutbildade sjuksköterskor, tre av deltagarna var distriktssjuksköterskor och en var specialistsjuksköterska inom vård av äldre. Datan som samlats in analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet ledde fram till tre huvudkategorier och sju underkategorier. Huvudkategorierna var Samverkan och dialog, Organisatoriska förutsättningar samt Utbildning, Språk och Kompetens. En nära relationen till omvårdnadspersonalen, rätt kompetens och erfarenhet hos omvårdnadspersonalen samt regelbundna möten och träffar var faktorers som ansågs underlätta kommunikationen. Slutsats  Sjuksköterskorna beskrev att teamsamverkan med planerade teamträffar och fysiska möten med personalen var viktigt för fungerande kommunikation. Att minska distansen mellan personalen och ha fungerande rutiner kring kommunikationen var andra värdefulla aspekter som framkom. Det som ansågs försvåra kommunikationen var stress och tidsbrist samt brister i språket hos omvårdnadspersonalen men även organisatoriska hinder så som dålig täckning på mobiltelefoner, laghinder och bristande kontinuitet hos omvårdnadspersonalen.