Inhysningsrelaterade skador bland svenska hästar - en studie av distriktsveterinärers erfarenheter

Sammanfattning: Arkeologiska fynd har visat tecken på att hästen levde vid människans sida redan för mer än 5 000 år sedan. De utmaningar som tidigare förfäder tvingats hantera har i mångt och mycket dagens hästar fått hjälp av oss människor att undvika. Trots detta är inte dagens hästar framselekterade för att reagera annorlunda på omgivingen, utan använder sig av samma samma sätt att hantera sin tillvaro som deras förfäder tvingats att göra för sin överlevnad. Hästhållningen i Sverige regleras i många avseenden enligt de lagar och förordningar som finns, både i fråga om hur den fysiska miljön ska se ut och vilka krav som ställs på hästens dagliga hantering. Jordbruksverket har tagit fram uppgifter som visar att nästan 90 % av svenska hästhållare tillgodoser hästarnas behov av social kontakt genom att de får gå i hage tillsammans med andra hästar och att 80 % har stall med boxar. Att inhysa tidigare stäpplevande djur på begränsade ytor kan antas medför en hel del risker. Avsikten med detta examensarbete var att försöka ta reda på hur vanligt det är med inhysningsrelaterade skador, vilka som är de vanligaste orsakerna och hur allvarliga skadorna brukar bli. Den första delen av arbetet utgjordes av en besöksregistrering under ett nio veckor långt sommarvikariat som distriktsveterinär. Under denna tid noterades det totala antalet förrättningar, hur många av dessa som involverade hästar samt hur många av hästfallen som berodde på inhysningsrelaterade skador. Resultatet blev att hästbesöken utgjorde 12 % av det totala antalet fall men att inga av dessa rörde inhysningsrelaterade skador. Till den andra delen av arbetet valdes 30 distriktsveterinärstationer ut, alla hade ≥30 % hästförrättningar förutom en som hade 23 %. Dessa fick via ett svarsformulär ange detaljerade uppgifter om inhysningsrelaterade fall som de stött på under 2012 och 2013. Svarsfrekvensen blev endast 13 % och flera angav att det blivit allt för tisdödande att ta fram dessa uppgifter via journalsystemet. Totalt inkom svar gällande 15 hästar. Störst andel av skadorna hade skett när hästen vistades ute i hagen. Många skador hade okänd orsak. Även skador på grund av staket var vanliga. Bakbenen var det vanligaste skadestället och hudskador förekom i alla fall. Den största andelen av skadorna bedömdes som allvarliga och tre fall då hästar tvingats avlivas förekom, rupturerade senor på bakbenen var då orsaken. Behandling i form av suturering, antibiotika och NSAID var den vanligaste åtgärden som krävts. Då svarsfrekvensen var så låg har det inte gått att säkerställa hur vanligt det är att inhysningen ger upphov till skador, men att det sannolikt finns områden där inhysningsrelaterade skador är vanligare än andra. Exempel på detta är när de vistas ute i hagen, både på grund av staketet i sig, föremål som finns i eller i anslutning till hagen, alternativt själva samvaron med andra hästar. Vidare och utökade studier krävs inom området.