Straffreduktion vid flerfaldig brottslighet - en analys av asperationsprincipen i förhållande till de straffrättsliga principerna om proportionalitet och humanitet

Sammanfattning: I svensk rätt tillämpas asperationsprincipen vid straffvärdebedömning av flerfaldig brottslighet. Vid flerfaldig brottslighet ska ett gemensamt straffvärde bestämmas och domstolen utgår från det allvarligaste brottets straffvärde och de övriga gärningarnas straffvärden reduceras i en fallande skala. Detta system har mött kritik i form av att påföljderna vid flerfaldig brottslighet blir för milda i proportion till brottets allvar. Regeringen tillsatte en utredning genom kommittédirektiv 2021:56 en skärpt syn på flerfaldig brottslighet som har till uppgift att överväga och föreslå ändringar av strafflagstiftningen som ger uttryck för en skärpt syn på flerfaldig brottslighet. Uppsatsen syftar till att studera asperationsprincipen utifrån de straffrättsliga principerna om proportionalitet och humanitet. Syftet är även att se hur dessa principer kan ha en inverkan på möjligheterna att ändra lagstiftningen enligt regeringens direktiv samt att se om kriminalpolitiken spelar en större roll än principerna. För att uppnå detta syfte ska det genom en rättsdogmatisk metod redogöras för gällande rätt och motiven bakom gällande rätt samt bakgrunden till dagens reglering. Utöver detta görs också en utredning kring principerna och deras betydelse i straffrätten samt hur kriminalpolitiken spelar in på lagstiftningsprocessen. De slutsatser som dragits är att rättsprinciper kan ses som vägledande och ett uttryck för lagstiftarens värderingar men att de går att åsidosättas om en annan princip väger tyngre. I detta fall visas i gällande rätt att humanitetsprincipen sätts före proportionalitetsprincipen i frågan om straffvärdebedömningen och straffskalemaximum vid flerfaldig brottslighet. Det visas även löpande i uppsatsen att de motiv som ligger bakom asperationsprincipen är grundade i främst humanitet men även vedergällningstanken och därmed en relativ proportionalitet. Angående vilket roll kriminalpolitiken spelar går det inte att utesluta att det är politiker som är de yttersta lagstiftarna och således är kriminalpolitiken en viktig del.