Sambandet mellan arbetstillfredsställelse  och informellt lärande : En kvantitativ studie om sambandet mellan arbetstillfredsställelse och informellt lärande med personlighet som modererande variabel

Sammanfattning: Arbetstillfredsställelse och informellt lärande är två välstuderade ämnen men otillräckligt medstudier har undersökt sambandet dem emellan. En orsak kan vara att arbetstillfredsställelse faller inom ramen för psykologi och informellt lärande faller inom ramen för pedagogik. Syftet med föreliggande studie är att undersöka sambandet mellan arbetstillfredsställelse och informellt lärande. Då tidigare studier tyder på personlighet har betydelse för både arbetstillfredsställelse och informellt lärande har vi valt att addera personlighet som modererande en variabel, för att se hur sambandet påverkas. En kvantitativ metod användes och datainsamling skedde genom webbaserade frågeformulär bestående av 66 påståenden. Frågeformulären bestod av fyra instrument, IPIP-30 (ämnad att mäta personlighetsdimensionerna), instrument för informellt lärande på arbetsplatsen (LPW), instrument för arbetstillfredsställelse och instrument för Work-Life-Balance (COPSOQ) och bakgrundsfrågor (ålder, kön, utbildning, distans under covid-19, personalansvar, år på nuvarande arbetsplats och allmänt hälsotillstånd).  Totalt deltog 225 personer i studien (M = 34år, SD = 12, räckvidd 18–69 år, 91,5% kvinnor). Resultatet vittnar om ett positivt signifikant samband mellan arbetstillfredsställelse och informellt lärande. Neuroticism, extraversion och samvetsgrannhet påvisar signifikans till arbetstillfredsställelse separat, men har ingen interaktionseffekt på sambandet mellan våra två huvudvariabler, vilket innebär att personlighet inte har någon modererande effekt på relationen mellan arbetstillfredsställelse och informellt lärande. Vår slutsats är att informellt lärande verkar ha en betydande roll för arbetstillfredsställelsen och att fortsatta studier på området uppmuntras.