Polymyosit hos hund : en jämförelse mellan raser med avseende på patologi

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Sammanfattning: Polymyosit är relativt vanligt förekommande hos hund och avser en generellt utbredd inflammatorisk myopati med förmodad immunmedierad etiologi. Som med andra idiopatiska sjukdomar, är etiologin för polymyosit inte klarlagd. Inflammatoriska myopatier kännetecknas av infiltration av inflammatoriska celler i tvärstrimmig muskulatur. Myocytdegeneration, nekros och apoptos tros vara till följd av T-cellsmedierad cytotoxicitet genom CD8+ T-celler. Större hundraser verkar vara predisponerade för polymyosit och studier har indikerat att raserna boxer och newfoundlandshund drabbas i större utsträckning än andra. En misstänkt rasspecifik polymyosit har även uppmärksammats hos ungersk vizsla. Denna litteraturstudie är ett försök till sammanställning av patologin vid polymyosit hos hund, med syfte att jämföra tänkbara etiologier och patogeneser hos olika raser; i synnerhet hos boxer, newfoundlandshund och ungersk vizsla. Eftersom polymyosit kan påminna kliniskt om andra muskelrelaterade sjukdomar, behandlas även vissa differentialdiagnoser i denna rapport. Dendritiska celler och makrofager är de dominerande inflammatoriska cellslagen vid polymyosit. T-celler är också närvarande, med CD8+ T-celler i större numerär än CD4+ Tceller. Detta förhållande har visat sig vara det omvända hos ungersk vizsla, med en Tcellspopulation dominerad av CD4+ T-celler, vilket talar för en rasspecifik variant av sjukdomen. Hypotesen om en rasspecifik polymyosit stöds av det faktum att en MHC klass IIhaplotyp är associerad med signifikant högre risk att utveckla polymyosit hos rasen. Hos både boxer och newfoundlandshund har autoantikroppar riktade mot ett okänt antigen, associerat med sarcolemma i skelettmuskulatur, påvisats. Humorala immunmekanismer kan således vara involverade i patogenesen. Dessa autoantikroppar har inte påvisats i lika hög utsträckning hos andra raser, vilket kan innebära en specifik form av polymyosit hos boxer och newfoundlandshund. Det inflammatoriska cellinfiltratets sammansättning avviker emellertid inte från det hos drabbade individer i övriga hundpopulationen. CD8+ T-celler dominerar över CD4+ T-celler och tyder på att T-cellsmedierad cytotoxicitet är av betydelse för patologin. Många hundar svarar väl på behandling med immunsuppressiva läkemedel, vilket stöder antagandet om en immunmedierad etiologi.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)