Jag klarar mig minsann själv! En undersökning om kvinnliga karaktärer i svensk 60-tals-film

Sammanfattning: Året är 1964 och Käre John har precis gått upp på de svenska biograferna. Filmen handlar om skepparen John (Jarl Kulle) som förälskar sig i den ensamstående servitrisen Anita (Christina Schollin) i den lilla hamnstaden Flintehamn. John kommer från ett tidigare äktenskap som mångt och mycket gick förlorat på grund av hans yrke, och har av den orsaken tappat tron på kärleken. Anita som han förälskar sig i har aldrig tidigare varit gift men har länge längtat efter den rätta mannen i sitt liv. Hon menar att ett äktenskap ska bestå av kärlek och lycka, annars kan man enligt henne lika gärna fortsätta leva ensam som hon har gjort under åren. John å sin sida menar att kärlek handlar till stor del om hur diger mannens plånbok är. John har efter många, långa år till sjöss lärt sig att leva med ensamheten som tillkommer med yrket. Men ibland är han i behov av lite intimitet, någonting som han hoppas få med Anita. När hon agerar återhållsamt anklagar han henne, och kvinnor i stort, att det är deras fel att män förvandlas till odjur, om kvinnorna hade varit mer öppna sexuellt skulle männen inte behöva bli våldtäktsmän för att få uppleva en stunds närhet. Anita förklarar för John att hon bara haft samlag med en man tidigare i sitt liv och att hon är rädd för att skrämma bort honom, som hon tycker sig har gjort tidigare med många män. Hon är snarare intresserad av ett förhållande än att bara spendera natten tillsammans som John till en början hoppades. Tre år senare har Vilgot Sjömans samhällskritiska Jag är nyfiken – gul (1967) Sverige-premiär. Filmen handlar om den unga teaterstuderande Lena (Lena Nyman) som intervjuar människor på Sveriges gator, bland annat ställer hon frågor till de intervjuade huruvida de tycker att Sverige fortfarande är ett klassamhälle eller ej. Den unga kvinnan är starkt influerad av det som revolutionära 60-talet fört med sig och inspireras av både Martin Luther King och den sexuella frigörelsen som växt fram under årtiondet. Hon har trots sin unga ålder haft samlag med 23 olika män varav de första 18 hon anser som tråkiga för att hon, som hon själv beskriver det, experimenterade en del i början. Jämförelsevis med Käre John, som bara låter åskådarna se kvinnokaraktären med bar överkropp vid ett fåtal tillfällen, låter Jag är nyfiken – gul även åskådarna ta del av helt nakna kvinnor och män vid upprepande tillfällen. Under blott de här tre åren har det således skett en förändring i framställningen av de kvinnliga karaktärerna. Från att ha varit tämligen återhållsam till sex är karaktären tre år senare snarare raka motsatsen. Ett förhållande eller ett giftermål verkar till synes inte lika essentiellt som tidigare. Vad är det egentligen som har skett? Har det revolutionära 60-talet skapat nya kvinnliga stereotyper med nya värderingar som porträtteras i filmsammanhang? Har samtidens stora debatter någon påverkan på hur de kvinnliga karaktärerna gestaltas och på vad som är okej med att visas på film? Jag menar att dessa två stereotyper representerar två helt skilda kvinnotyper som återfanns i det svenska samhället under olika delar av 60-talet. Genom en analys av kvinnliga stereotyper i film anser jag att det bör gå skönja en förändring av genusordningen, både i filmen och i samhället, ju längre årtiondet går. Med min uppsats ämnar jag följaktligen att undersöka hur de kvinnliga karaktärerna i svensk 60-tals-film gestaltas och hur starkt influerade samtiden de verkligen är.