Missbruk inom sjukförsäkringen

Sammanfattning: Under 1900-talet förändrades Sverige från ett jordbruksdominerat land till en industrination. Nya krav ställdes på staten som tog ett större ansvar för individens välbefinnande genom att bygga ut välfärdssystemen. Som en viktig del av välfärdssverige förbättrades situationen för dem som inte kunde arbeta och i början av 1990-talet var ersättningarna bland världens högsta. Ekonomen Assar Lindbeck menar att det finns en konflikt mellan höga ersättningsnivåer och sociala normer. Enligt Lindbeck har normen som förespråkar arbete reducerats i takt med att ersättningsnivåerna höjts, som en följd av detta kan missbruket inom sjukförsäkringen ha blivit mer förekommande. Syftet med uppsatsen är att inom ramen för teorin kring sociala normers betydelse för samhällseffektivitet undersöka överutnyttjande och bidragsfusk inom sjukförsäkringen. Arbetet avser dock inte att ge en fullständig redogörelse av sjukfrånvaron, alternativa orsaker till frånvaron kommer dock att beröras när de kan vara relevanta för diskussionen. Materialet som analysen bygger på är både kvantitativt och kvalitativt för att skapa en helhetsbild, existerande källor kompletteras med intervjuer. Det verkar finnas ett samband mellan höga ersättningsnivåer och utvecklingen av sociala normer. Den ökade förekomsten av missbruk indikerar att den sociala normen som förespråkar arbete reducerats. En sådan reduktion medför negativa effekter för samhället, både genom en lägre produktionsnivå och genom högre bidragskostnader. Ohälsan har ökat under de senaste åren och främst hos den arbetsföra delen av befolkningen. Det förklarar dock inte hela den ökade sjukfrånvaron, utan det är troligt att ett annat förhållningssätt till bidrag och bidragstagande också är en del i utvecklingen. Samtidigt kan begreppet sjukdom numera innefatta andra åkommor än vad det gjorde tidigare, ökad acceptans för psykosociala åkommor kan vara en orsak till den höga sjukfrånvaron. De åtgärder som genomförts från myndigheternas sida visar att ekonomisk teori används för att utforma olika insatser. Om det är en medveten utformning enligt de ekonomiska teorierna är dock oklart, diskussionen kring högre ersättningsnivåer i framtiden står i konflikt med den ekonomiska teorin. Samtidigt är problemet komplext eftersom det inte bara är missbruket som skall reduceras, de som är sjuka skall också ha en dräglig tillvaro.