Inventering och riskklassning enligt MIFO fas I vid Arla Foods i Kalmar samt jämförelse mellan MIFO och Amerikanska PA

Detta är en Magister-uppsats från Institutionen för naturvetenskap, NV

Författare: Anna Linder; [2011]

Nyckelord: MIFO;

Sammanfattning: Det finns idag ca 80 000 potentiellt förorenade områden i Sverige. För att karlägga och riskklassa områdena har Naturvårdsverket utformat metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). Metoden är indelad i två faser. Fas I består av orienterande undersökning och riskklassning. Fas II byggs upp av översiktliga undersökningar och en ny riskklassning av objektet där en markteknisk undersökning har en viktig roll.   Syftet med detta examensarbete är att utföra en MIFO fas I-inventering med tillhörande riskklassning på två fastigheter ägda av Arla Foods. Företaget har fått kravet från länsstyrelsen i Kalmar att utföra en fas I-undersökning som en del i deras miljötillstånd. Syftet är även att undersöka MIFO-metodiken (fas I) i ett djupare perspektiv genom att teoretiskt jämföra metoden med den amerikanska motsvarigheten Preliminary Assessment (PA).   Resultatet av MIFO-inventeringen visar att båda fastigheterna tilldelas en riskklass 3, måttlig risk för människan och miljön. Resultatet innebär att det bedöms överflödigt att utföra en fas II undersökning på fastigheterna. Viss provtagning med avseende på olja, PCB och vissa metallförekomster har utförts på en av fastigheterna för att i framtiden undvika överraskningar. Resultatet av analyserna visade att bly finns i halter över Naturvårdsverkets riktvärde för mindre känslig markanvändning. Det finns stor osäkerhet till vad som ligger bakom blyförekomsten. En förklaring kan vara en nerlagd kondensatorfabrik i området.  Skillnader och likheter har identifierats i jämförelsen mellan MIFO fas I och PA. Metoderna är vid insamlande av information och data lika och skillnaderna visar sig först när data ska bearbetas. MIFO använder sig av samlade riskbedömningar i diagramform medan PA använder poängsystemet HRS. Den största skillnaden mellan metoderna är att MIFO är en subjektiv metod med en hög grad personliga bedömningar medan PA är mer kvantitativ där sådana bedömningar till stor del arbetats bort. Det finns en risk att metoderna leder till överskattningar av risken vilket innebär att försiktighetsprincipen tillämpas. Både MIFO fas I och PA är trots vissa brister bra bortsållningsredskap där områden som med stor sannolikhet inte är förorenade kan avskrivas.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)