Barnfridsbrott och rekvisitet bevittna

Sammanfattning: Barnfridsbrottet infördes i svensk rätt den 1 juli 2021 och utgör alltså ett förhållandevis nytt brott. Bestämmelsen återfinns i 4 kap. 3 § brottsbalken (1962:700) (BrB) och innebär att det är straffbart att låta barn bevittna vissa i bestämmelsen angivna brott mellan närstående eller tidigare närstående personer till barnet. Syftet med lagstiftningen var att uppmärksamma barn som utsätts för att bevittna våld och hot mellan närstående och att ge dessa barn rättsligt skydd. Remissinstanserna ställde sig positiva till lagförslaget. Några remissinstanser var dock kritiska till utformningen av rekvisitet bevittna och menade att detta var alltför snävt och därför riskerade att inte komma att omfatta alla situationer där barn upplever våld mellan närstående. Syftet med uppsatsen är att, med den rättsdogmatiska metoden, undersöka hur rekvisitet bevittna bör förstås enligt förarbetena till bestämmelsen om barn-fridsbrott och utreda om domstolarnas tillämpning av rekvisitet stämmer över-ens med hur det är avsett att tillämpas. Utredningen visar att domstolarnas tillämpning av rekvisitet bevittna stämmer väl överens med de uttalanden som framgår av förarbetena till bestämmelsen. Det kan dock konstateras att be-greppet är snävt och att alla situationer där barn upplever våld mellan närstående inte omfattas av bestämmelsen.