Specialpedagogers erfarenheter av elever med språkstörning, särskilt pragmatisk språkstörning

Sammanfattning: I denna studie undersöks specialpedagogers perspektiv på, samt erfarenheter av arbete med, elever med språkstörning, särskilt pragmatisk språkstörning. De frågeställningar som behandlas i studien är; Hur definierar och identifierar specialpedagogerna språkstörning, framför allt pragmatisk språkstörning, hos sina elever? Hur definierar och identifierar lärare språkstörning, framför allt pragmatisk språkstörning, hos sina elever, enligt specialpedagogernas uppfattning? Vilka fungerande arbetssätt och strategier lyfter specialpedagogerna fram i arbetet med att hjälpa elever med språkstörning, särskilt pragmatisk språkstörning, att både nå kunskapsmålen och främja deras personliga utveckling?Studien är en kvalitativ undersökning som inspirerats av fenomenografin och består av semistrukturerade intervjuer med tio specialpedagoger/speciallärare från grundskolan. Studien har sin utgångspunkt i Bronfenbrenners teori samt i det specialpedagogiska perspektivet. Resultatet visar på att ingen av informanterna har under sina utbildningar fått med sig kunskaper gällande språkstörning, samt att de endast under de senaste tio åren fått kunskaper inom detta område. Studien pekar också på att kunskap om och erfarenhet av språkstörning ute bland lärarna är mycket liten, särskilt gällande pragmatisk språkstörning. Ofta är det lärare som upptäcker svårigheter som eleverna har, men de behöver stöd och hjälp av specialpedagoger för att få fram vilken svårighet det är. Ibland missbedöms svårigheterna, av lärarna, som beteendeproblematik. När det gäller att stötta elever med språkstörning tar informanterna upp ett flertal metoder gällande fonologiska och semantiska svårigheter, men när det gäller pragmatiska svårigheter kommer inget specifikt fram utan finns mer med som ett generellt stöd. Sammanfattningsvis tyder studiens resultat på ett stort behov av en ökad kunskap ute i skolorna gällande olika former av språkstörning, och då framför allt pragmatisk språkstörning, för att få till väl fungerande lärmiljöer. Såväl lärare som specialpedagoger behöver i ett tidigt stadium kunna identifiera en språkstörning hos elever för att de med rätt anpassning samt ledning och stimulans dels ska kunna nå kunskapsmålen och för att dels främja deras personliga utveckling.