Pacta non sunt semper servanda - befrielse från fullgörelse och skadestånd inom köprätten

Sammanfattning: ''Pacta sunt servanda'' - avtal skall hållas - och visst är det så! Vårt samhälles ekonomiska samfärdsel är beroende både av förutsättningen att man kan lita på den andra parten när denne lovat något enligt ett avtal, och inte minst att man kan lita på att han hålls vid sitt löfte! Men trots denna huvudregel inom civilrätten finns det ändå situationer där det inte är rimligt att kräva avtalsuppfyllelse av sin motpart. Huvudsyftet med den här uppsatsen är att redogöra för när och under vilka omständigheter en part enligt köprättsliga regler blir befriad från att fullgöra sin prestation enligt avtal i dröjsmålssituationer. Både befrielse från prestationen in natura (s.k. specific performance) och speciellt befrielse från skadeståndsansvar tas upp. Relevanta lagregler och bestämmelser i dispositiv rätt, svenska köplagen och den internationella köplagen (CISG), undersöks, liksom allmänna läror (t.ex. omöjlighetsläran, force majeure och frustration) och avtalsklausuler (force majeure/befrielseklausuler) rörande befrielse. Uppsatsen ger däremot av naturliga skäl inte en fullständigt heltäckande guide för alla tänkbara situationer, utan pekar snarare på vad man som part åtminstone bör ha i åtanke när man vill skydda sig mot krav från motparten, både före och efter att ett dröjsmål verkligen inträffat. Den grundläggande köprättsliga skadeståndsbestämmelsen - kontrollansvarsregeln - återfinns i köplagens 27 § och har sin förebild i CISG art. 79. Den innebar en stor förändring jämfört med tidigare gällande rätt när den nya köplagen trädde i kraft. Uppsatsen berör därför såväl den aspekten som själva innebörden av regeln. Den gamla köplagens uppdelning i ansvarsbestämmelserna mellan genus- och speciesköp är borttagen. Avgörande för huruvida ett inträffat hinder kan medföra befrielse från skadestånd är numera dess typ och i vilken mån det varit kontrollerbart. Endast vissa typer av hinder kan åberopas med framgång, något som innebär stora rättstekniska och rättsekonomiska fördelar samtidigt som det i vissa lägen är mycket strängt mot den avtalsbrytande parten. Vidare berörs frågor som parternas ansvar för underleverantörer och andra tredje män samt köparens speciella ansvar för betalningsdröjsmål.