Nannyfenomenet: en kvalitativ studie om barnuppfostran i och via TV

Sammanfattning: I dagens samhälle ligger rådgivningstrenden i tiden och ett nytt begrepp
har därmed skapats: ”edutainment” (education + entertainment), och
nannyfenomenet är en produkt av detta. Nannyprogrammen handlar om
professionella barnvakter – så kallade nannys – som lär ut tips och tricks
till föräldrar som behöver hjälp med att strukturera upp familjen, införa
rutiner, vinna tillbaka respekten och återta kontrollen. Syftet med denna
undersökning har varit att med hjälp av fokusgruppsamtal ta reda på hur
barn och vuxna uppfattar den mediepedagogiska framställning och
uppfostringsmetoderna som förmedlas i nannyprogrammen Nannyjouren och
Supernanny. Jag ville också ha svar på vad det är i programtypen som lockar
barn att titta.

Det jag kommit fram till, med denna studie, är att detta är en omtyckt
programgenre av både barn och vuxna. I mina undersökningsgrupper uttryckte
de vuxna att de är bra och lärorika program som ger en hel del tips och
råd. Barnen tycker att det är ett roligt att titta på hur andra familjer
har det. De flesta i den vuxna gruppen upplevde emellertid att nannyn har
ett lite överlägset, nästan respektlöst sätt. Flera av barnen tycker att
nannyn kan vara lite hård ibland. Hon kan även upplevas som lite skrämmande
för de yngre barnen.

Vissa delar av programmet upplevs dock inte helt autentiskt, speciellt av
de vuxna informanterna. De vuxna efterlyser uppföljning för att få
verifikation på att förändringarna är bestående. Det ger emellertid en stor
tillfredsställelse då nannyns metoder visar sig fungera och familjerna
börjar fungera normalt.

Programmen ses tillsammans med andra familjemedlemmar och både barn och
vuxna tycker att man kan lära sig något av programmen. Av mina informanter
ville varken barn eller vuxna medverka i nannyprogrammen. Främst de vuxna
informanterna ansåg att programmen lämnar en viss eftertanke, något som kan
vädras i fikarummet på jobbet.
Barnen ser programmen för att de tycker att det är kul att se hur andra
familjer har det. De tror att andra barn tycker att det är roliga program
som är kul att se för att barn medverkar i dem. De tror också att en del
barn kan känna igen sig. De vuxna tycker att programmen är intressanta och
lärorika vuxenprogram. De tror att barn gillar dem för att de tycker att
det är intressant att se andra familjers relationer och att det är ett
program de kan förstå.

Programgenren förmedlar dock en bild av förlegade könsroller. Mamman verkar
ha det övergripande ansvaret för hemmet och barnen, medan mannen har rollen
som bifigur i familjen. En viktig fråga man emellertid bör ställa sig är
vilka konsekvenser det medför för de barn som medverkar i programmen. Detta
är absolut något som måste undersökas mer noggrant. Min sammantagna
uppfattning är ändå att min undersökning visat att nannyprogrammen är en
omtyckt programtyp som ger fler positiva än negativa effekter.