Förbättrar egenvårdsutbildningar livskvaliteten för personer med hjärtsvikt? - : En litteraturstudie

Detta är en M1-uppsats från Umeå universitet/Institutionen för omvårdnad

Sammanfattning: Bakgrund: Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom som är bland den vanligaste orsaken till sjukhusinläggning i Sverige. Egenvård är en viktig del av behandlingen vid hjärtsvikt. Syftet med egenvården är att underhålla eller återhämta hälsa och livskvalitet samt att förebygga försämring och hantera sjukdomen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om egenvårdsutbildningar förbättrar livskvaliteten för personer med hjärtsvikt. Metod: Totalt inklulderades tio empiriska artiklar med kvantitativ metod. Databassökningen för artiklarna genomfördes i Cinahl och Pubmed. Efter sökningen kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes dessa.   Resultat: Litteraturstudiens resultat visade att i åtta av tio studier hade deltagarna en signifikant förbättrad livskvalitet efter genomförd utbildning. Studierna mätte effekten av interventionerna med hjälp av olika mätinstrument för livskvalitet och studien varade mellan tre till tolv månader. Majoriteten av egenvårdsutbildningarna som inkluderade en sjuksköterska hade en signifikant förbättring på livskvaliteten.  Konklusion: Enligt litteraturstudien kan olika egenvårdsutbildningar förbättra livskvaliteten för en person som lever med hjärtsvikt. Sjuksköterskan har en viktig roll när det handlar om att sprida kunskap, information och ge råd för att hjärtsviktspatienter ska kunna förbättra egenvården. Framtida forskning bör utföras på längre interventioner för att utvärdera hur livskvaliteten påverkas på lång sikt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)