Fastighetsföretag och lågkonjunktur : En kvalitativ studie om fastighetsföretags strategi

Sammanfattning: Sverige förväntas återigen gå in i en lågkonjunktur och det förekommer hög inflation samt kraftiga ränteökningar. Andra samhällsfaktorer såsom konflikter i Ukraina, globala utbudsstörningar och ökade energipriser bidrar också till förändringar i ekonomin. För fastighetsföretag innebär det svårare finansiering, ökade räntor och kostnader samt begränsningar i hyreshöjning vilket leder till att företagen behöver anpassa sin strategi för att bemöta de ekonomiska förutsättningarna. Syftet med studien är att undersöka svenska privata fastighetsföretags strategier inför en lågkonjunktur avseende strategisk planering, kostnadsbesparingar, diversifiering och investering. En kvalitativ metod har använts och empirin grundar sig på sex semistrukturerade intervjuer med respondenter från fastighetsföretag med hyresbostäder. Det empiriska materialet har därefter sammanställts och analyserats med hjälp av den teoretiska referensramen. Resultatet visar att fastighetsföretagen inte antar en specifik förberedande strategi inför en lågkonjunktur, utan har anpassat strategin i samband med att de ekonomiska förutsättningarna ändrats. Med tanke på begränsningar i hyreshöjning så kan de inte kompensera de ökade kostnaderna med hjälp av intäkter vilket leder till att kostnadsbesparingar är en central aspekt vid utformandet av strategi. Kostnadsbesparingar görs främst på underhåll, energiförbrukning och investeringar samt att entreprenörer konkurrensutsätts. Dock förekommer nödvändiga investeringar, vilket gör att företagen prioriterar de av störst behov. Generellt sett använder sig företagen av en kärnstrategi vilket innebär att de håller sig på samma marknad oavsett konjunkturläget. Företagen tenderar att fokusera mer på det befintliga beståndet snarare än nyproduktion med tanke på svårare att få lån och ökade räntekostnader samt byggkostnader. Eftersom fastighetsföretagen anser att fastighetsmarknaden är statisk för tillfället så väger konkurrensrisken inte mer än den finansiella risken.