Skatteflykt eller att hantera lagen snyggt? En undersökning av skatterättsliga tolkningsmöjligheter vid kringgående av kapitalandelskravet

Sammanfattning: Det komplexa regelverk som omgärdar fåmansföretagen har varit omdebatterat sedan dess införande på 1970-talet, och inte heller det kapitalandelskrav som infördes år 2014 har undgått kritik. Syftet med kapitalandelskravet är att endast de delägare som äger mer än fyra procent av kapitalet i ett fåmansföretag ska kunna utnyttja den förmånliga löneunderlagsregeln. Denna regel kan ge upphov till stora, kapitalbeskattade utdelningar med lägre skatteeffekt än tjänsteinkomster. Genom införandet av kapitalandelskravet har lagstiftaren försökt uppnå neutralitet i skattesystemet. För att undgå kapitalandelskravets effekter genomgick flera fåmansföretag omorganiseringar. Genom att stycka upp företagen kunde fler delägare uppnå en ägarandel som översteg fyra procent. Ett av de berörda företagen begärde ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden för att få svar på vilka skatterättsliga konsekvenser som skulle följa av omorganiseringen. Efter att avgörandet till viss del överklagats till HFD bedömde domstolen att frågan mynnar ut i huruvida företaget kan anses självständigt eller ej. I uppsatsen presenteras olika skatterättsliga tolkningsmöjligheter för att undersöka om Skatterättsnämnden och HFD hade möjlighet att tolka kapitalandelskravet annorlunda. Bland annat görs en genomgång av generalklausulen i lagen (1995:575) mot skatteflykt. Den slutsats som dras är att domstolens tolkningsutrymme – mot bakgrund av bland annat legalitetsprincipen – är förhållandevis litet. Detta i sin tur innebär stora svårigheter med att utforma ett kapitalandelskrav som inte kan kringgås, varför lagstiftarens lämpligaste åtgärd enligt författaren är att ta bort kapitalandelskravet helt.