Hur arbetar violinlärare på musikhögskola med ergonomi?

Sammanfattning: Att vara violinist ställer stora krav på den enskilde eftersom yrket för med sig betydande risker för att råka ut för arbetsrelaterad ohälsa. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur violinlärare på musikhögskola i Sverige säger sig arbeta för att förebygga arbetsrelaterad ohälsa (ARO) hos violinstudenter och om detta sker på lärarens eget initiativ eller om lärarkollegiet arbetar efter en speciell metodik. Studien utgår från en hermeneutisk metod för att tolka kvalitativa intervjuer av violinlärare på musikhögskola. Resultatet visar på ett personligt engagemang hos de intervjuade lärarna vad det gäller att lära ut ergonomi i instrumentalundervisningen, men att det är upp till varje lärare att bestämma omfattning och djup på den ergonomiska kunskap som förmedlas till studenterna. Beroende på vilken violinlärare man har så kan det således vara stora skillnader på ergonomins tyngd i violinundervisningen. Detta innebär att violinstudenter inte ges lika förutsättningar för att undvika arbetsrelaterad ohälsa.