Trygga famen och Skojiga clownen : En vetenskaplig essä om förskollärares strategier och känslor i relationsskapande till förskolebarn

Sammanfattning: Den här essän startar i en berättelse som gestaltar min egen upplevelse som förskollärareunder en lämningsmorgon på förskolan. I berättelsen beskriver jag hur mina relationer tillbarnen sätts på prov i lämningssituationen. I reflektionen av det som sker skriver jag frammina strategier för att närma mig barnen som dels en trygg famn, dels som en rolig clown. Jagreflekterar också över hur barnens avvisande av mig, såväl som deras uttryck för närhet tillmig, påverkar mig och hur dessa känslor är kopplade till hur jag uppfattar mig själv som mereller mindre lyckad som förskollärare. Med denna utgångspunkt undersöker jag genomdeltagande observation och samtal de strategier mina förskollärarkollegor använder sig av föratt skapa och upprätthålla relationer, samt uttrycken för och känslorna av relationerna.Denna vetenskapliga essä är skriven ur den praktiska kunskapens teori. Utifrån praktiskakunskapsbegrepp såsom techne och fronesis förstår jag den trygga famnen och den roligaclownen som två strategier som även mina kollegor använder sig av. Med ett fenomenologisktantagande om att känslor spelar roll för hur världen framträder för oss utforskar jag, medessäskrivandet som metod, relationernas betydelse för förskollärare och hur de påverkarmänniskan i en yrkesrolls känslor. I det utforskande skrivandet tar jag hjälp av Bubersrelationsfilosofi och Noddings begrepp för de som befinner sig i en omsorgsrelation.I essän framkommer att det verkar finnas ett glapp mellan hur relationerna ser ut i specifikasammanhang där de uttrycks, och hur förskollärarna talar om och tänker på relationerna. Detframkommer att förskollärarna har ett något ambivalent förhållande till hur de ser på att ingå irelationer med barnen. Å ena sidan talar de om relationerna till barnen som det som gör jobbetroligt och meningsfullt, och ser det som självklart att ge av sig själva i relationen med barnen.Å andra sidan verkar de på olika sätt hålla relationen ifrån sig, något essän försöker hitta svarpå varför. Är det för att skydda sig från den sårbarhet som relationer innebär? För att framståsom professionella yrkesmänniskor? Eller kanske för att omsorg och relationer inte får tasamma plats i en förskola som mer och mer betonar undervisningen, och likställer kvalitetmed mätbara resultat?Essän visar också på hur förskollärarna tillämpar ett klokt omdöme i sina strategier gentemotbarnen och hur denna yrkesklokskap hämtar sin erfarenhet från just känslor och relationer.