Ätstörning före och under graviditet : påverkan på graviditetsutfall och tidigt moderskap

Sammanfattning: SAMMANFATTNING Bakgrund: Ätstörningar uppträder oftast hos kvinnor i reproduktiv ålder. Orsaker till ätstörning är svåridentifierade men sociala, psykologiska och biologiska processer verkar samverka. Ätstörningar kan vara svåra att behandla då många kvinnor är hemlighetsfulla kring sin ätstörning för att de skäms över sitt störda ätbeteende. Forskning tyder på att kvinnor med någon form av ätstörning löper risk för komplikationer under graviditeten och i samband med förlossningen samt vid övergång till moderskapet. Samtidigt som kvinnor med ätstörning ska hantera oro för fostrets/barnets välbefinnande försöker de hantera sin ätstörning, vilket kan göra dem sårbara. Det är betydelsefullt för mödravården att ha kännedom om hur ätstörningar påverkar graviditetsutfall för att kunna ge dessa kvinnor adekvat behandling och stötta dem på bästa sätt. Syfte: Att beskriva vilken effekt tidigare eller pågående ätstörning har på graviditetsutfall och övergång till moderskapet. Metod: En litteraturöversikt där sökning genomförts i databaserna Cinahl, Pubmed och PsycINFO. Tjugotvå vetenskapliga artiklar utgör resultatsammanställningen, varav sexton har kvantitativ ansats och sex kvalitativ ansats. Resultat: Pågående eller tidigare ätstörning hos gravida kvinnor påverkar kvinnans graviditet och graviditetsutfall genom ökad risk för depression och ångest under graviditeten och postnatalt samt för prematur födsel. Ätstörning ökar kvinnans sårbarhet under graviditeten och vid övergång till moderskapet på grund av hennes oro över viktuppgång och att inte bli eller vara en tillräckligt bra mamma. Pågående eller tidigare ätstörning hos mamman påverkar barnet genom ökad risk för låg födelsevikt och/eller SGA-barn. Kvinnor med ätstörning visar svårigheter i det interaktiva mönstret med barnet och har ofta svårt att känna igen barnets hunger och att kunna skilja på barnets hunger och dess behov av närhet. Kvinnor med ätstörning har ett ökat behov av stöd under graviditeten och postpartum. Motstridiga resultat framkom avseende prematur födsel, missfall, kejsarsnitt och instrumentell förlossning, inducerad förlossning, födelsevikt, SGA-barn, intrauterin tillväxthämning och Apgar-poäng. Slutsats: Denna litteraturöversikt visar att kvinnor med pågående eller tidigare ätstörning har högre risk för negativa utfall under graviditeten och perinatalt samt försämrade förutsättningar vid övergången till moderskapet. Flera studier visade på motstridiga resultat. Kliniska implikationer: Det är betydelsefullt att tidigt i graviditeten identifiera kvinnor med ätstörning för att kunna hindra eller lindra negativa utfall. Eftersom kvinnor med ätstörning ofta döljer sitt störda ätbeteende, försvåras identifieringen av dem. Ett enkelt verktyg som möjliggör screening av ätstörningar skulle möjligen underlätta upptäckten av ätstörning tidigt i en graviditet.