Att göra en Odysseus: Regeringens rationalisering av läkemedelsförmånen

Sammanfattning: Uppsatsen redovisar en studie av ett politiskt ärende som behandlats av regeringen 2001 samt av den nyinrättande myndigheten Läkemedelsförmånsnämnden (LFN) 2003 med motstridigt utfall. Frågan i ärendet var huruvida läkemedlet Xenical skulle subventioneras med statliga medel eller inte. Syftet med undersökningen var att beskriva de två beslutsprocesserna för att kunna ge en förklaring till varför regeringen och LFN fattade oförenliga beslut samt att ge en tolkning av vad regeringens inrättande av den nya läkemedelsförmånen har medfört. Undersökningens empiri visar att omständigheter som rådde i regeringens beslutsmiljö gjorde att slumpen fick stor betydelse för beslutsprocessens utveckling. Särkopplande lösningar, problem och deltagare strömmade omkring beslutsfattarna och vid ett tillfälle kopplades ett problem ihop med en lösning i närheten av politiker som stod inför ett beslutstillfälle. Av en slump öppnades en möjlighet att fatta ett specifikt beslut, på ett oberäkneligt – eller irrationellt – sätt. Vidare visar empirin att beslutsprocessen i den stängda, expertstyrda myndigheten LFN inte hade inslag av slump. Tydligare procedurer i beslutsfattandet, ett begränsat antal deltagare samt klara former för deltagandet i beslutsprocessen medförde att den till hög grad var styrd av rationell handlingslogik. Därför tolkar jag regeringens inrättande av LFN som ett sätt att rationalisera den svenska politiken kring läkemedelsförmånen. Uppsatsens viktigaste tolkning är att regeringen, när den lämnade över beslutsansvaret till LFN, betedde sig likt Odysseus i den grekiska mytologin. I Homeros sånger befaller Odysseus sina matroser att knåda bivax i sina öron och binda honom vid skeppets mast för att undvika att lockas till havet av sirenernas sång som kommer att ljuda under resan. Han vet på förhand att sirenerna har makt att med oemotståndlig sång locka alla sjömän att hoppa i vattnet för att ta sina liv. Hans sätt lösa dilemmat är att frånta sig möjligheterna att över huvud taget kunna fatta beslut genom att låta sig bindas vid masten. Att på förhand frånta sig möjligheten att fatta oförnuftiga – eller irrationella – beslut är ett sätt att rationalisera sina handlingar. Min tolkning är att regeringen ’gjorde en Odysseus’ när den genom inrättandet av LFN fråntog sig möjligheten att fatta irrationella beslut om läkemedelsförmånen. En förändring av reglerande institutioner i den beslutsfattande organisationen utgör en möjlig förklaring till att rationaliseringen kunde åstadkommas.