Planeringsinstrument för aktiv tillgänglighet: En jämförelse av Place Syntax Tool och MOVE Meter

Sammanfattning: För att utveckla hållbara och tillgängliga städer finns det ett behov av att integrera mobilitet- och markanvändningsplanering. För att minska utsläppen krävs också ett särskilt fokus på aktiv tillgänglighet; att kunna delta i aktiviteter och grundläggande service genom en kombination av gång, cykling, anslutning till kollektivtrafik samt markanvändning. Under det senaste decenniet har en rad olika planeringsinstrument utvecklats i syfte att analysera tillgänglighet i stadsmiljöer. Tillgänglighetsinstrument kan verka som stöd för planerare att samarbeta över institutionella barriärer och få kunskap om aktiv tillgänglighet. Av vikt är att instrumenten inte bara är teoretiskt och tekniskt avancerade utan också praktiskt användbara. Denna studie jämför två planeringsinstrument, Place Syntax Tool (PST) och MOVE Meter (MM), gällande dess användbarhet vid planering för aktiv tillgänglighet. PST är ett instrument som för närvarande används i planering och baseras på space syntaxteori i kombination med markanvändning. MM är ett instrument som nu utvecklas för Göteborg och analyserar främst mobilitet, i detta fall baserat på Göteborgs stadens trafikmodell. Resultatet visar att PST har ett brett spektrum av användningsområden och att det är fruktbart för att analysera aktiv tillgänglighet i flera aspekter. Instrumentet är dock relativt tekniskt avancerat, vilket kräver att användaren har goda kunskaper i verktyget såväl som space syntaxteorin. MM är onlinebaserat och har färre analysinställningar. Instrumentet kan användas av en bred målgrupp och underlätta kommunikation. MM har dock ett smalare användningsområde eftersom tillgänglighetsanalysen är begränsad och för närvarande endast analyserar biltrafik. Studien kan bekräfta vad många tidigare studier har hävdat angående motsättningen mellan teoretiskt grundade och mer användarvänliga instrument. Att utveckla planeringsinstrument i samarbete med planerare kommer därför att vara av vikt för utvecklingen av framtida planeringsinstrument. Studien drar slutsatsen att när det gäller användbarhet vid planering av aktiv tillgänglighet är PST mer användbart än MM.