Fysisk aktivitet efter stomioperation : En kvantitativ studie om förändringen av fysisk aktivitet, samt sambandet mellan självskattad hälsa, upplevda hinder och råd från vården, efter en stomioperation

Detta är en Kandidat-uppsats från Mittuniversitetet/Institutionen för hälsovetenskaper (HOV)

Sammanfattning: Bakgrund: Folkhälsomyndigheten har konstruerat rekommendationer för fysisk aktivitet, något som bevisligen har positiv påverkan på en individs hälsa. Idag lever ca 43 000 individer med stomi i Sverige. Rekommendationerna för fysisk aktivitet är likvärdiga för denna grupp, men trots det lever inte många upp till dem. Många stomister känner av begränsningar, som trötthet, dålig information och rädsla för bråck, för att vara fysiskt aktiv. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om den pulshöjande fysiska aktiviteten förändras, samt identifiera om det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och självskattad hälsa, upplevda hinder samt råd från sjukvården, efter en stomioperation hos vuxna i Sverige. Metod: Data insamlades med en digitaliserad enkätundersökning bland vuxna med nuvarande ileostomi eller kolostomi i Sverige (n=140). Respondenterna nåddes via stomigrupper på Facebook och Instagram, där det var valfritt att deltaga, ett så kallat bekvämlighetsurval. Analysen genomfördes i SPSS med testerna Wilcoxon signed rank test för att se en eventuell förändring efter stomioperation för fysisk aktivitet och Chi 2-test för att identifiera eventuella samband. Resultat: Mängden fysisk aktivitet skilde sig inte före och efter en stomioperation, däremot visade studien att stomister är mindre fysiskt aktiva än normalbefolkningen. Det identifierades ett signifikant samband mellan självskattad hälsa och mängden fysisk aktivitet med hög intensitet, p-värde 0,004. Många stomister upplever en del begränsningar för fysisk aktivitet som exempelvis att de inte har fått råd från vården, trötthet och smärta. Enligt denna studie kände 36% hinder för att vara fysisk aktiv med måttlig intensitet och 60% för hög intensitet. 55% av respondenterna svarade att de inte har fått råd om fysisk aktivitet. Däremot identifierades inget samband för mängden fysisk aktivitet för varken upplevda hinder eller råd från vården. Slutsats: Det krävs mer forskning och hälsofrämjande arbete kring ämnet eftersom det är många individer som inte når upp till rekommendationerna för fysisk aktivitet. Sambandet som identifierades bör studeras mer och se om det kan vara en lösning för att fler ska vara fysiskt aktiva.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)