Aktivitetsinriktade åtgärder för barn och ungdomar med social fobi tolkat utifrån MOHO som teoretisk referensram

Sammanfattning: Bakgrund: Personer som har social fobi har en stark rädsla för sociala situationer och prestationssituationer och att bli utsatt för dessa kan ge ångest. Detta medför ofta ett undvikande av de ångestframkallande situationerna vilket i sin tur leder till aktivitetsproblem. Syfte: Syftet med studien var att på ett explorativt sätt beskriva vilka aktivitetsinriktade åtgärder som finns dokumenterade för barn och ungdomar med social fobi och tolka dessa utifrån begreppen i MOHO. Metod: Vår studie inspirerades av metoden scoping literature review, vilket innebär att hitta befintlig litteratur inom ett specifikt intresseområde. Manifest innehållsanalys användes i ett första steg. I nästa steg användes en riktad innehållsanalys där MOHO:s begrepp var förutbestämda koder. Resultat: De mest frekvent dokumenterade aktivitetsinriktade åtgärderna blev utbildning om social fobi, uppbyggnad av social förmåga och exponeringssessioner. Tolkningen utifrån begreppen i MOHO presenterar vad åtgärderna syftar till att ge för förändringar i barnens och ungdomarnas uppfattning om den egna förmågan, värderingar, intressen, vanor, roller, utförandekapacitet och miljö. Konklusion: Arbetsterapeuter borde ha en självklar roll i att utforma åtgärder för barn och ungdomar med social fobi. De arbetsterapeutiska åtgärderna bör baseras på barnens och ungdomarnas specifika aktivitetsproblem och behov av förändringar i viljekraft, vanebildning och utförandekapacitet kopplat till sociala aktiviteter