Trauma som förklaringsmodell tillsubstansberoende : En litteraturstudie om trauma och substansberoende

Detta är en Kandidat-uppsats från Umeå universitet/Institutionen för socialt arbete

Sammanfattning: Detta är en narrativ litteraturstudie som granskar hur upplevelser av trauma påverkarutvecklingen av ett substansberoende. Syftet har varit att granska sambandet mellan trauma och beroende, samt granska hur beroendebehandling tar hänsyn till trauma utifrån forskning. För att finna empiri till studien har ett sökningsförfarande skett i databaserna SocINDEX och Web ofScience där sökorden ‘trauma’ och ‘substance abuse' har varit centrala. I litteraturstudien har tio vetenskapliga artiklar inkluderats där såväl kvalitativ som kvalitativ metod har använts. Litteraturstudiens resultat visar att det finns flera olika typer av trauma som kan leda till ett substansberoende, däribland traumatiska upplevelser i barndomen, krigstrauma och sexuellt trauma. Forskningen visar bland annat att män med historia av trauma har större benägenhet att använda substanser än kvinnor med erfarenhet av trauma. En gemensam nämnare i de granskade studierna är förklaringsmodellen som presenteras i de flesta artiklarna, vilket är självmedicinering. Många med ett substansberoende använder alkohol/droger för att hantera sitt trauma och det psykiska måendet. Detta leder i sin tur till att individerna i fråga utvecklar ett beroende. Om traumat förblir obehandlat i missbruksbehandling leder det till högre risk att falla tillbaka i beroende. Genom att implementera en behandlingsmodell som vårdar samsjuklighet –trauma och beroende – kan klienten få bättre förutsättningar för återhämtning, samt en minskadrisk för återfall.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)