ALLTID REDO - Intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av förberedelse inför interhospital transport av kritisk sjuk patient

Sammanfattning: Bakgrund: I samband med utvecklingen av specialistinriktningen intensivvård har interhospital transport av kritisk sjuk patient ökat, d.v.s. transport mellan sjukhus. Det finns ett samband mellan ökad dödlighet och patienter som genomgått interhospital transport men det är oklart vilka ytterligare faktorer som påverkar detta. Syfte: Syfte är att belysa intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av förberedelser inför interhospital transport av kritisk sjuk patient. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats. Datainsamling utfördes genom enskilda semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades sex sjuksköterskor inom specialiteten intensivvård. Insamlad data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Arbetsmiljön ställer krav på intensivvårdssjuksköterskan som ansvarar för patientens säkerhet. Intensivvårdssjuksköterskorna beskriver att vårdarbetet sker under tidspress och eftersom patienten är kritiskt sjuk patient leder det till upplevelse av stress. En känsla av otrygghet skapas om arbetsmiljön är främmande, det inträffar när intensivvårdssjuksköterskan ansvarar för vården i ambulansen. Vid tidspress under förberedelse av interhospital transport är teamkänsla och patientsäkerhet beroende av samarbete och kommunikation mellan vårdpersonal och anhöriga, för att involvera dem i patientens omvårdnad. Det är intensivvårdssjuksköterskans egna och teamets samlade kompetens som lägger grunden för att interhospital transport sker på ett säkert sätt för patienten Styrkan i förberedelsen inför interhospital transport består främst av intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet. Att både praktiskt och mentalt förbereda och planera för att agera vid oförutsedda händelser är intensivvårdssjuksköterskans sätt att ligga steget före och alltid vara redo. Resultatet visar att det inte finns utbildning i ämnet interhospital transport. Istället sker utbildning för intensivvårdssjuksköterskor genom kompetensutveckling och utbyte av erfarenheter och klinisk skicklighet vilket Benner kallar från expert till novis. Slutsats: Att vara steget före och därmed vara alltid redo innebär att förbereda både praktisktoch mentalt. Klinisk skicklighet hos intensivvårdssjuksköterskor grundar sig i erfarenheter, kompetensutveckling sker under interhospital transport och mellan från expert till novis i vårdteamet. Fortsatt förbättringsarbete krävs för att optimera patientsäkerheten i samband med interhospital. Background: In conjunction with the development of the intensive care specialization, the inter-hospital transport of critical ill patient has increased, i.e. transport between hospitals. There is a correlation between increased mortality and patients who have undergone inter-hospital transport. What additional factors affecting this are unclear. But whatever the reason for the increase in mortality, it is interesting to follow the issue forward. Aim: To highlight the critical care nurses' experiences of preparation for inter-hospital transport of critical ill patient. Method: A qualitative method of inductive approach. Data collection was performed through individual semi-structured interviews, a total of six critical care nurses were interviewed. The collected data were analyzed using content analysis. Results: The work environment requires critical care nurse to take charge of patient safety. They describe the work done under time pressure and with a critically ill patient leads to perception of stress. A sense of insecurity is created if the work environment is unfamiliar, this occurs when the critical care nurse is responsible for the patient care in the ambulance. Time pressure during the preparation of inter-hospital transport the team-spirit, and thereby patient safety depends on cooperation and communication between health professionals and family, to involve them in the patient's care. It is the critical care nurses own and the team’s clinical skills that lay the foundation for patient safe inter-hospital transport. The strength in preparation for inter-hospital transport consists of the critical care nurse experience. Both practically and mentally preparation, and plan for actions due to unexpected events, this is the critical care nurse ways to stay ahead and always be ready. The result shows that there is no education for inter-hospital transport. Instead, there is critical care nurses' professional development through the exchange of experience and clinical skills between what Benner calls the novice and the expert, and it takes place in the context of inter-hospital transport. Conclusion: To stay ahead and to be ready means preparing both practically and mentally. Intensive care nurse's clinical skill is based on experience, the development of competence takes place during the inter-hospital transport and between expert and novice. Further improvement is required to optimize patient safety.