Oaktsam våldtäkt - en komparativ studie av svensk och norsk rätt

Sammanfattning: Våldtäktsbrottet har, inom svensk rätt, genomgått omfattande förändringar de senaste decennierna. Begreppet har breddats och kommit att innefatta allt fler sexuella handlingar. Utvecklingen har följts av omfattande diskussioner samt medialt omdebatterade domar. Den så kallade samtyckesregleringen, där rekvisiten våld och hot avskaffas till förmån för ett bristande samtycke, har haft en central position i diskussionen. En samtyckesreglering skulle främst ta sikte på situationer där en sexuell handling utförts mot någons vilja, men utan att våld eller hot kunnat visas. En diskussion som dock i princip helt uteblivit, är den om en eventuell sänkning av skuldkravet. Det flesta grova brott i Brottsbalken har i dagsläget en oaktsamhetsreglering som fångar upp de klandervärda handlingar som, på grund av bristande uppsåt, faller utanför uppsåtsbestämmelsen. Våldtäktsbrottet är dock fortfarande undantaget från en sådan bestämmelse. Bristande uppsåt, vid en handling som objektivt sett utgör våldtäkt, medför således inget straffansvar. Norsk straffrätt har, sedan år 2000, haft en sådan oaktsamhetsreglering av våldtäktsbrottet. Kriminaliseringen har dock varit mycket omdiskuterad och är långt ifrån oproblematisk. Trots detta har kriminaliseringen behållits i den norska Straffeloven och även nyligen införts i 2005 års Straffelov, som dock ej ännu trätt i kraft. Argumentet som var avgörande för införandet av bestämmelsen, var att den norska regeringen ansåg att kriminaliseringen innebar en tydlig signal om vad som anses oacceptabelt i samhället. En oaktsam våldtäkt är en våldtäkt för mycket resonerades det. En oaktsamhetsreglering är kanske även i svensk rätt ett naturligt steg i en progressiv lagstiftning. Inför ett eventuellt införande av bestämmelsen även i svensk rätt, bör effekterna av en kriminalisering noggrant utredas. En kriminalisering skulle möjligen kunna medföra oönskade effekter. Dessutom skulle skillnader mellan de norska och svenska rättsordningarna kunna påverka bestämmelsens tillämplighet. En komparativ analys av den svenska och den norska rätten genomförs därför. De båda ländernas våldtäktsbestämmelser jämförs och eventuella skillnader dem emellan lyfts fram. Även rättsordningarnas uppsåtskonstruktioner analyseras och jämförs. I detta avseende är uppsåtets nedre gräns mot oaktsamheten av störst vikt för studien. Några större skillnader framkommer dock inte mellan rättsordningarna. Våldtäktsbestämmelserna överstämmer i stort. Avgörande tycks vara de små skillnader som faktiskt framkommit mellan uppsåtskonstruktionerna och dess nedre gränser. Men inte heller här kan avgörande skillnader identifieras. Inom den norska rätten har en oaktsamhetsreglering utgjort gällande rätt sedan år 2000. Inför införande av bestämmelsen diskuterades en rad för- och nackdelar med en kriminalisering. Effekterna av kriminaliseringen var svårförutsedda. Efter tio år finns det dock möjlighet att utvärdera dessa aspekter och konstatera vilka som realiserats eller inte. Både för- och nackdelar har realiserats i mer eller mindre stor utsträckning. Dock tycks det som att fördelarna överväger de nackdelar som trots allt kan konstateras.