Lagstiftarens kamp mot unga i kriminella nätverk: En kritisk studie om det nya brottet involverande av en underårig i brottslighet

Sammanfattning: Den 1 juli i år införs det nya brottet involverande av en underårig i brottslighet i 16 kap. 5 a § brottsbalken. I propositionen Skärpta straff för brott i kriminella nätverk beskrivs den nya kriminaliseringens syfte vara att skydda samhället från att unga personer dras in i kriminella nätverk. För att en straffbestämmelse ska anses rättfärdigad finns det flera kriminaliseringsprinciper som den ska förhålla sig till. Syftet med uppsatsen är att med ett kritiskt perspektiv undersöka hur den nya kriminaliseringen förhåller sig till kriterierna för tre utvalda kriminaliseringsprinciper: principen om ultima ratio, principen om kriminalisering som effektivt medel samt obestämdhetsförbudet. I förhållande till obestämdhetsförbudet är undersökningen inriktad på att ta reda på om begreppet brottslig verksamhet i bestämmelsen är tillräckligt precist för att inte strida mot förbudet. Uppsatsens frågeställningar behandlas med hjälp av propositionen, Gängbrottsutredningens bakomliggande betänkande, samt annat offentligt tryck och doktrin som ger en bild av kriminaliseringsprincipernas innebörd. Utredningen visar att den nya kriminaliseringen inte kan anses legitim utifrån någon av kriminaliseringsprinciperna. En straffbestämmelse är ett uttryck för statens yttersta makt över sina samhällsinvånare och ska med hänsyn till det lidande som ett straff innebär införas med stor försiktighet. Den försiktigheten har inte vidtagits när det kommer till den aktuella bestämmelsen. Det finns flera faktorer som pekar på att andra åtgärder borde vidtas i stället, eller åtminstone i första hand. Av undersökningen framgår också att det finns en osäkerhet kring möjligheterna att beivra brottet. Vad gäller begreppet brottslig verksamhet konstateras det vara för vagt, vilket kan riskera den enskildes rättssäkerhet.