Tejpningstekniker vid lateral epikondyalgi: en systematisk litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Lateral epikondyalgi är en vanlig åkomma hos den allmänna befolkningen, ofta med långvarig smärta och funktionsnedsättning som följd. I dagsläget finns ingen konsensus om vilken behandling som är bäst vid epikondyalgi, men tejpning anses minska smärtan och underlätta rehabiliteringen. De senaste åren har ny forskning publicerats på tejpning vid epikondyalgi men få systematiska litteraturstudier finns. En sammanställning av den nya litteraturen på tejpning kan leda till tydligare riktlinjer för behandling vid epikondyalgi. Syfte: Systematiskt identifiera, granska och värdera evidensen gällnade tejpnings effekt på smärta vid epikondyalgi. Metod: Systematisk litteraturstudie. Sökningen genomfördes i databasen PubMed. Artiklarna granskades med PEDro-skalan samt GRADE från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Resultat: Åtta artiklar inkluderades i studien, med totalt 279 deltagare. Studierna fick mellan fem och åtta poäng på PEDro-skalan. Evidensgradering enligt GRADE visade på begränsat underlag för kinesiotejp (KT) avseende smärta, men otillräckligt underlag identifierades för samma metod gällande pain-free grip strength (PFGS) och pressure pain threshold (PPT). Otillräckligt underlag identifierades även för diamanttejp och biomekanisk tejpning på smärta, PFGS och PPT. Det är överlag motstridiga resultat för om de olika tejpningsteknikerna förbättrar smärtan hos patienter med epikondyalgi. Konklusion: Evidensen för tejpning vid epikondyalgi är överlag lågt. Fler välutförda studier med liknande frågeställning och metod är av vikt för att möjliggöra förtydligande av evidensen och användningsområdet för de olika tejpningsteknikerna.