Skydda det som skyddas kan? - En granskning av utformningen av bestämmelserna om människohandel och människoexploatering

Sammanfattning: Denna uppsats tar utgångspunkt i hur och varför kriminalisering sker och undersöker vad som blivit resultatet av detta i fråga om människohandel och det för 2018 nya brottet människoexploatering. Uppsatsen tar avstamp i den exploatering som förekommer i samhället och gör detta från ett perspektiv som är mån om att se kvinnan. Uppsatsen beskriver hur man genom lagstiftning kan skydda de intressen som anses vara skyddsvärda och vad som i övrigt kan påverka kriminaliseringsbeslut. Därefter undersöks hur kriminaliseringarna av människohandel respektive människoexploatering vuxit fram och vilka skyddsintressen som påverkat bestämmelsernas utformning. Uppsatsens avslutande kapitel innehåller summering och reflektioner. Historiskt har regleringen av människohandel motiverats av statliga intressen, familjevärderingar och moral, och först senare av intresset av att skydda de utsatta individerna – till en början kvinnor och barn, senare även män. Bestämmelserna har präglats av en restriktiv hållning till kriminalisering samt av sin tid och då aktuella diskurser. Både människohandel och människoexploatering syftar till att skydda personer mot kränkningar av deras frihet och frid. Vad som inbegrips i detta övergripande skyddsintresse skiljer sig åt mellan bestämmelserna, då lagstif-taren i fråga om människohandel har kriminaliserat fler exploateringssyften som kan utgöra angrepp på intressen som rör frihet och frid än vad som är fallet när det gäller kriminaliseringen av människoexploatering. Denna be-gränsning av det kriminaliserade området har gjorts med hänvisning till att de exploateringsformer som inte finns med i människoexploateringsbestämmelsen inte anses utgöra uttalade problem i Sverige. I uppsatsens avslutande kapitel ifrågasätts utformningen av människoexploateringsbestämmelsen dels med hänvisning till den inkonsekvens bestämmelsen uppvisar i förhållande till hur människohandelsbrottet är utformat, dels med hänvisning till regeringens resonemang avseende vad som utgör uttalade problem. Att å ena sidan kriminalisera vissa sorters exploatering i människohandelsbestämmelsen för att sedan å andra sidan utesluta flera av dessa i en ny bestämmelse som syftar till ett bättre skydd mot sådan exploatering som kan, men inte behöver, ha en koppling till ett människohandelsförfarande framstår som motsägelsefullt. I och med uteslutandet av exploatering för sexuella ändamål, avlägsnande av organ och krigstjänst ur bestämmelsen blir möjligheten att straffa sådan exploatering mindre. Av uppsatsen framgår att en stor del av den exploatering som förekommer är av sexuell karaktär och att sådan främst drabbar kvinnor. Detta speglas inte i människoexploateringsbestämmelsen.