Anhörigas upplevelser av stöd under och efter intensivvårdstiden - En intervjustudie

Sammanfattning: Abstrakt. Bakgrund: När en närstående blir sjuk rubbas familjekonstellationen vilket kan påverkar anhöriga, särskilt om den närstående hamnar på intensiven. Den främmande miljön och känslor av oro, ångest och sorg skapar därmed ett vårdlidande även hos den anhöriga. Tiden efter intensiven förväntas ofta den anhöriga att ta hand om och utföra omvårdnads- och medicinska åtgärder till den närstående, vilket i förlängningen innebär att den anhöriga blir en del av den personcentrerade vården. Intensivvårdssjuksköterskans roll är således att stödja anhöriga och främja deras betydelse i den personcentrerade vården. Syfte: Studiens syfte var att belysa anhörigas upplevelser av stöd under och efter intensivvårdstiden. Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie där semistrukturerade intervjuer utfördes och sex informanter deltog totalt. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys i enlighet med Graneheim och Lundman (2017). Resultat: Det slutgiltiga resultatet blev tre huvudtema och tio subtema. Första huvudtemat “Behovet av kommunikation” beskriver vikten av att få information, den främmande miljön och vikten av samtal. “Påfrestande känslor kräver stöd” beskrev känslorna som uppstår hos anhöriga och på vilket vis personal kan underlätta eller förvärra situationen, främst på intensiven. Här lyfts även familjen som en viktig del av stödet. Det sista temat “Få bekräftelse som anhörig” belyser hur ensamt det kan vara att vara anhörig och vikten av att få vara delaktig under vårdtiden oavsett vårdkontext. Konklusion och implikation: För anhöriga vars närstående behöver intensivvård innebär det starka känslor och stort informationsbehov. Studiens resultat speglas i tidigare forskningsstudier. Trots kunskap från tidigare forskning så visar resultatet i denna studie behovet av ytterligare forskning om anhörigas behov av stöd då det av flera anhöriga upplevdes vara en bristvara.