Behandlares syn på BBIC : Rättssäkerhet, delaktighet och att få sin röst hörd

Detta är en Kandidat-uppsats från Örebro universitet/Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete

Sammanfattning: Då BBIC mötts av både positiv och negativ kritik ifrågasätter författarna vad BBIC gör för barnen. Syftet är att, utifrån behandlarens syn, undersöka vad BBIC bidragit till då det gäller att stärka barnets ställning och öka rättssäkerheten inom socialtjänstens öppenvård. Frågeställningarna rör barns behov, delaktighet, att få sin röst hörd, förändringar i behandlarens arbete samt innehållsskillnader i dokumentationen. Detta har undersökts genom en kvalitativ metod där sex intervjuer genomförts med behandlare inom barn- och familjeenheten. I resultatet framkommer bl.a. att behandlarnas situation inte förändrats nämnvärt, de har alltid haft stort fokus på barnen. Vidare har det visat sig att utredarna nu träffar barnen i större utsträckning och att barnen omnämns mer i utredningarna. Däremot anses det varken att deras röst blivit mer hörd eller att delaktigheten ökat och många barn är inte ens medvetna om de beslut som tagits. Bl.a. anses det oftast vara vuxna personers bild av barnets behov som ligger till grund för utredningarna. Kritik uttalas också gällande socialsekreterarnas bristande barnkunskap, men BBIC:s fördjupningsteman beskrivs vara till god hjälp för att kompensera detta. BBIC anses också ha bidragit till ökad rättssäkerhet och att insatsen nu kan börja redan under utredningen, uttalas vara av stor vikt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)