Kronvittne som strafflindringsgrund - Kan ett kronvittnessystem knäcka den organiserade brottsligheten?

Sammanfattning: Den organiserade brottsligheten ökar i Sverige och skördar fler dödsfall varje år. Brotten är svåra att utreda då de ofta sker gränsöverskridande och med tekniska hjälpmedel. Vissa anser att den brottsbeivrande verksamheten inte har tillräckliga verktyg för att stoppa de grovt kriminella där tystnadskultur råder. Utan vittnesmål kan vissa brott inte klaras upp och dagens lagstiftning innehåller inga incitament för de kriminella att samarbeta med de brottsutredande myndigheterna. En lösning på detta problem kan vara ett kronvittnessystem, när en tilltalad får strafflindring för medverkan vid utredning eller vittnesmål om annans brottsliga gärning. I Danmark har en sådan strafflindringsgrund växt fram genom praxis. Kort efter domen som införde det danska kronvittnessystemet lagstadgades även kronvittnessystemet. I Sverige har vi nio strafflindringsgrunder som är stadgade i 29 kap. 5 § BrB. Dessa så kallade ”billighetsskäl” hänför sig endast till gärningsmannen som person, till exempel hög ålder eller svår sjukdom vid domstillfället. Efter en dom i högsta domstolen, NJA 2009 s. 599 finns dock en chans för kronvittnen att få strafflindring. Domstolen tolkade det sista billighetsskälet så att strafflindring ska utges till den som vittnar mot annans brottsliga gärning och på grund av detta blir utsatt för hot om allvarliga repressalier. Flertalet gånger de senaste 20 åren har staten utrett om vi borde införa ett kronvittnessystem men slutsatsen har alltid varit att det är för rättsosäkert. Ett annat argument emot ett införande är att bevisvärdet av den tilltalades vittnesmål är så lågt att systemet blir ineffektivt och oekonomiskt. Riksdagen har nu beslutat att regeringen ska utreda frågan igen.