Röjningsplan för Sveaskog

Sammanfattning: Det här arbetet har genomförts som ett examensarbete vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Röjning är en skogsvårdsåtgärd som syftar till att glesa ut skogen så att det är möjligt att få ett högre utbyte av gagnvirke vid en kommande första gallring. Anledningen till att arbetet utförs är att Sveaskog vill ha ytterligare analyser kring röjningsbehovet på sitt markinnehav för att bättre kunna planera sina skogsvårdande åtgärder. Arbetets syfte har varit att fastställa en taktisk röjningsplan åt Sveaskog. Röjningsplanen ska visa på hur stor del av företagets areal det är som behöver röjas under perioden 2010 till 2014. Denna plan ska också kunna vara till hjälp för den ekonomiska planeringen inom företaget. Arbetet har genomförts som beräkningar på de data som funnits tillgängliga i Sveaskogs databaser.. Antagandet att det funnits ett röjningsbehov då man röjt bestånden i databasen är vad som legat till grund för beräkningarna vilka baserats på data från utsökningar i Sveaskogs beståndsregister på genomförda röjningar under perioden 2003 till 2005. Beräkningarna har genomförts i Excel för att få fram en medelålder för olika grupperingar med ståndortsindex inom respektive marknadsområde. Tiden som passerat mellan slutavverkning och plantskogsröjning respektive ungskogsröjning räknades ut och kontrollerades sedan mot fältuppgifter från de olika marknadsområdena. Anledningen till att detta har gjorts är för att dataregistret inte alltid har korrekta uppgifter inskrivna. Då beräknade data jämförts mot fältuppgifter och ansetts rimliga har de sedan använts till att räkna fram den areal som de närmaste fem åren bör ha ett röjningsbehov. Dessa beräkningar har gjorts genom att antaga att bestånd med det antal år mellan röjningsåret och avverkningen som beräknats har ett röjningsbehov. Vid beräkningarna har många brister i databaserna iakttagits och många bestånd har inte haft nog med information för att vara möjliga att använda i beräkningarna. Dessa bestånd har alltså blivit ett bortfall. Bortfallet är stort, mellan 12 och 68 procent, vilket bidragit till att göra beräkningarna av röjningsarealen osäkrare. Vid beräkningen av arealen med röjningsbehov har dock detta tagits i beaktande och motsvarande procentandel har lagts till den första beräkningen för att kompensera för detta bortfall. Beräkningen av areal med röjningsbehov kan därför bli bättre om dataregistret innehöll bättre information och denna kompensation inte behövde göras. Röjningsbehovet har beräknats till att ligga mellan 40000 och 50000 hektar årligen inom företagets hela skogsinnehav. Den beräknade arealen med röjningsbehov varierade mellan marknadsområdena och mellan de olika åren. Mest areal med röjningsbehov finns i Norrbotten där mellan 18000 och 22000 hektar beräknats ha ett röjningsbehov årligen under den planerade perioden 2010 till 2014. Lägst är röjningsbehovet i Bergslagen där det varierar mellan 4000 och 6000 hektar. Utöver röjningsbehovet vilket var huvudsyftet med arbetet, har även antalet år mellan slutavverkning och föryngring räknats ut samt att en jämförelse med bestånd med ett ståndortsindex gjorts över alla marknadsområdena. Dessa beräkningar har genomförts för att omräkningar enkelt ska kunna ske ifall att antalet år mellan avverkning och föryngring, även kallad hyggesvila, vilken idag är i medeltal 3 år, ändras i framtiden. Även medelarealen för olika bestånd har beräknats för att kunna kompensera för det stora bortfallet av bestånd. Förväntningen är att Sveaskog ska kunna använda den beräknade informationen till att på ett enklare sätt få fram de bestånd som har ett röjningsbehov även i de fall dessa inte har all information inskriven i databasen. Detta skulle kunna gå till på så vis att det beräknade antalet år mellan avverkning och röjning användes på ett schablonartat sätt för att planera röjningsinventeringar. Då informationen i databasen ofta var bristfällig har också missar i inrapporteringen i den noterats och förslag på lösningar givits i diskussions-delen av arbetet. Många gånger handlar förbättringarna om att en gemensam uppfattning om vilken information som ska skrivas i de olika fälten bör förstärkas samt att information bör inrapporteras i alla fälten.