Domarnas oberoende : En komparativrättslig studie om domarnas oberoende och grundslagsskyddet i Sverige och Polen

Sammanfattning: Denna uppsats avhandlar en komparativrättslig metodik om domarens oberoende i Sverige och Polen. Studien ämnar undersöka huruvida domarens utnämning och oberoende bör skyddas till fullo. Uppsatsen behandlar grundlagsändringsförfarandet kring begränsningar där ordinarie domare riskerar att hamna i kläm inom konstitutionell rätt. Denna studie vill också klargöra för utnämning av domare, domarens roll och förändringsprocessen i författningskulturen av respektive land. I en jämförelse i Sverige och Polen rättssystem visar att det finns både likheter och skillnader mellan länderna. Det finns en del oro i Sverige om grundlagsändringar inför framtiden, vilket kan påverka domarnas oberoende. Därför har riksdagen agerat via regeringen som fått i uppdrag att tillsätta en utredning. Utredningen har i avsikt att se över behovet av att stärka domarnas och domstolarnas oberoende långsiktigt. I syfte att ytterligare stärka skyddet för rättsstatens principer behöver domstolarnas självständighet i förhållande till regeringen och riksdagen stärkas. De problemområden som utgör skillnader i domarens rättigheter, kan härledas direkt till det faktum att Sverige hittills har införlivat rättigheterna till fullo, medan Polen har dragits inför EU-domstolen för det. Vidare ger uppsatsen en inblick i konflikten om EU:s farhågor kring begränsning av domarens rättigheter och utnämning i Polen. Denna studies fokus behandlar också grundlandlagsskyddet, utnämning av domare och EU- domstolens yttranden om Polen, framför allt kring hur Polen sköter sina åtaganden gentemot fördraget. En jämförelse som har gjorts visar att EU- kommissionen generellt sett verkar ge Polen grundläggande kritik, vilket indikerar på att kommissionen bedömer oroande kritik kring hur Polen tillgodoser domarens rättigheter. EU-kommissionen har agerat tydligt genom EUdomstolen med hot om kraftiga dagsböter om Polen inte följer föredraget. Eftersom unionsrätten har företräde framför respektive medlemsstats nationella rätt.