De som förblir. En undersökning av resiliens genom samhällsnedgång under slutet av den sena bronsåldern på Peloponnesos

Sammanfattning: Denna uppsats syftar till att studera platser med kontinuitet genom slutet av den sena bronsåldern på Peloponnesos för att undersöka vilka faktorer som bidrar till kontinuitet genom en period som traditionellt definieras av dess förstörelse och sociala oro. Undersökningen utgår från platser med kontinuitet genom SH IIIB–SH IIIC på Peloponnesos publicerade i Mycenaean Atlas Project, och studerar dessa platser genom en kvantitativt jämförande analys. Studien använder resiliensteori, och undersöker vilka karaktärsdrag hos platserna som möjliggjorde resiliens och kontinuitet genom SH IIIB–SH IIIC. Materialet ställs i relation till huvudsakligen två förklaringsmodeller rörande samhällsnedgången under slutet av sen bronsålder: det torrare klimatet, och social oro. I det sociala perspektivet visar resultatet att en försvarbarhet och isolering från palatsens kontaktnät var fördelaktigt för kontinuitet genom perioden. Ur det klimatologiska perspektivet kan ingen tydlig koppling etableras mellan platsernas karaktärsdrag och deras möjlighet till kontinuitet.