Att bedöma vårdbehov utan visuell kontakt : Distrikt- och sjuksköterskors erfarenheter - en kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning: Bakgrund: När patienter söker hälso- och sjukvård är primärvården ofta den första instansen i vårdledet. Vårdgarantin ställer krav på en god tillgänglighet och utvecklingen av digitala vårdtjänster gör att vårdkontakt via telefon och e-tjänst ofta utgör en större andel än det sedvanliga vårdbesöket. Detta ställer krav på en god kommunikation där distriktssköterskan spelar en viktig roll i att göra säkra bedömningar utan visuell kontakt. Motiv: Trots att distrikt- och sjuksköterskor utgör en viktig del i utvecklingen och användandet av digitala vårdtjänster i primärvården så är studier i ämnet bristfälligt. Tidigare studier har främst fokuserat på att studera erfarenheter av telefonrådgivning eller e-tjänstrådgivning separat.  Syfte: Att beskriva distrikt- och sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma vårdbehov utan visuell kontakt. Metod: Studien genomfördes med individuella semistrukturerade intervjuer, både med sjuksköterskor (n= 5) och distriktssköterskor (n=3). Den insamlade datan analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; “Att göra säkra bedömningar”, “Komplex kommunikation på distans” samt “Tid och tillgänglighet påverkar arbetsbördan”. Konklusion: Telefon- och e-tjänstrådgivning utgör en stor del av distrikt- och sjuksköterskors arbete inom primärvården. Uppgiften att bedöma vårdbehov utan visuell kontakt är komplex och innebär svårigheter när språket inte räcker till. Stöd från kollegor, egen erfarenhet och ett personcentrerat förhållningssätt i relation till patienten är viktiga förutsättningar för att göra patientsäkra bedömningar medan resurs- och tidsbrist ökar stressen och är ett hot mot patientsäkerheten. Genom att belysa dessa områden har studien kunnat presentera förslag för framtida forskning samt ge en indikation på politiska och organisatoriska förbättringsområden.